Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 6 dec. 1933 - En riksbekant skolstrid. Folkskolinspektören om Mjölbystriden - Slöjdlärararvodet lägre än byggnadsindustrins arbetares timpenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
morian torde från början endast varit
avsedd att utgöra några anteckningar
som stöd för minnet. Dylika
anteckningar är säkerligen nödvändiga för
varje skolchef, som har ett större
antal lärare att inspektera. När
dåvarande överläraren Eriksson
överlämnade den till sin efterträdare,
överlä-rare Elmgren, Hev den emellertid
något helt annat, även om Eriksson
därvid handlade utan avsikt att skada och
säkerligen ej heller betänkte
skrivelsens därigenom förändrade karaktär.
En av punkterna i promemorian,
från vårterminen 1926, uppger, att
Rendel ingivit en ogrundad anmälan
mot en kamrat, vilket enligt
promemorian torde få betecknas som oförstånd
i tjänsten. Härom skriver
folkskolinspektören, att det torde vara svårt att
konstatera, om anmälan varit
ogrundad eller ej. Det förefaller dock, som
om anledningen till densamma varit
missförstånd och olyckliga tydningar
av uttalanden, som ej haft den av
Rendel påtalade betydelsen. Att fota en
anmälan mot en kamrat på så lösa
grunder synes, heter det vidare, vara
oriktigt. En skriftlig anmälan är dock
en allvarlig sak. Det bör också
påpekas, att Rendel redan i denna
anmälan, daterad den 3 mars 1926, hotar
sin ifrågavarande kollega med rättsliga
åtgärder. Detta vittnar icke om
hov-samhet och vilja till fridsam samlevnad
med kamraterna inom skolan.
I fråga om två andra punkter i
promemorian, enligt vilka Rendel gjort
svårigheter och till sist vägrat att
efterkomma tillsyningslärarens order att
leda barnens inmarsch i skolan,
framhåller folkskolinspektören, att det
torde för varje lärare vara självklart, att
en tillsyningslärare har rätt att
anmoda en av skolans övriga lärare om
bistånd med ledning av barnens
inmarsch.
En annan punkt handlar om
avvikelser från gällande läsordning i slöjd,
vilka avvikelser erkänts av Rendel, som
försvarat sig med att han ej kände till
skyldigheten att för överlärareii
anmäla sådana ändringar.
Folkskolinspektören invänder häremot, att det är dock
en självklar sak, att ändringar i ett
skolschema måste medgivas av skolans
chef och ej utan vidare göras av
klassläraren.
En punkt berör vissa upplevelser,
som hr Rendel skulle ha haft i
Tyskland och berättat om för överläraren.
Rendel bestrider, att han, såsom
påståtts, talat med överläraren och med
en annan kollega om denna sak.
Folkskolinspektören konstaterar, att här
står påstående mot påstående. Han
ifrågasätter även starkt, huruvida
förtroenden av den art, det här uppgives
var.a fråga om, över huvud böra
upptagas å en tjänstepromemoria av detta
slag.
Ett påstående i promemorian, att
Rendel vid upprepade tillfällen visat
trots mot förman belyses ej med
något exempel, varför sanningen av det-
samma är omöjlig att konstatera.
Rendel bestrider, att han visat trots.
Folk-skolinspektören anser sig emellertid
kunna konstatera, att Rendels skrivelser
över huvud innehåller talrika
insinuationer och anspelningar, som gör ett
osympatiskt intryck och vilkas
sanningsvärde det är omöjligt att kontrollera.
Förmansauttoriteten hade ej förlorat,
om överläraren visat större lugn.
De av överlärare Elmgren under år
1928 gjorda tilläggen återfinnes,
såsom folkskolinspektören, påpekar, till
största delen i den anmälan mot
Rendel, som Elmgren. den 15 och 22 april
1929 ingav till folkskolestyrelsen i
Mjölby. Rendels svaromål giver vid
handen, att de flesta
friktionspunkterna mellan honom och överlärare
Elmgren berott på Rendels egendomliga
motvilja mot att vända sig direkt till
överläraren i tjänstefrågor. Det är
förklarligt, anser folkskolinspektören,
om Rendels tillvägagångssätt att i
stället vända sig till
folkskolestyrelsens ordförande känts i viss mån
kränkande för överläraren. Om det
däremot kan anses motivera en
anmälan mot Rendel, torde vara
tvivelaktigt. Det hade helt visst varit klokare
att betrakta det hela med större
överseende och lugn. Förmaiisauktoriteten
hade säkerligen ej förlorat härpå.
Folkskolestyrelsen handlade riktigt, då
den vägrade behandla överlärarens
P. M.
Folkskolestyrelsen synes mig i detta
fall ha förfarit både klokt och riktigt,
förklarar folkskolinspektören. När
Rendels bemötande inkom, beslutade den att
låta vid den gjorda anmälan för
närvarande bero samt uttalade därjämte
sin förväntan, att Rendel skulle i sin
mån medverka till att ett gott
förhållande mellan honom och överläraren
samt mellan honom och hans kolleger
bleve rådande i fortsättningen, Över
huvud har jag, tillägger
folkskolin&pek-tören, ej kunnat finna, att
folkskoiesty-relsen i någon mån åsidosatt sina
skyldigheter mot Rendel. Den s. k.
promemorian har folkskolestyrelsen vägrat att
upptaga till behandling. Det hade
måhända varit bättre, om styrelsen här
sökt medla mellan parterna, men dess
vägran kan på intet sätt tolkas som en
åtgärd mot Rendel. Snarare förefaller
den vara ett ståndpunktstagande till
hans förmån.
Besvären avstyrkes.
Efter att ytterligare ha framhållit,
att någon skyldighet för
folkskolestyrelsen att bevilja Rendels anhållan om
undersökning av vissa frågor rörande
hans förhållande till överläraren och
några kolleger ej heller torde ha
förefunnits, slutar folkskolinspektören med
att hemställa, att Rendels besvär
lämnas utan bifall.
Vi hänvisar till ledar avdelningen.
Slöjdlärararvodet lägre
än byggnadsindustrins
arbetares timpenning
Representantskapet
sammankallat
Folkskollärarkårens representantskap
för lönefrågor sammanträder den 10
december för att behandla följande
skrivelse :
Sveriges Folkskollärarförbunds
arbetsutskott vill härigenom anhålla, att
Folkskollärarkårens representantskap
för lönefrågor med det allra snaraste
inkallas till överläggning angående
riksdagens nedsättning av arvodet för
slöjdundervisningen. En synnerligen kraftig
opinion har nu bland folkskolans lärare
över hela landet gjort sig gällande emot
den företagna sänkningen. Just i dessa
dagar har man ställts inför
tillämpningen av de nya bestämmelserna, och
detta har föranlett, att kårens
medlemmar fått en allvarligare syn på såväl
slöjdundervisningen såsom läroämne
som på det ekonomiska läget.
Visserligen har man blicken öppen för
regeringens svårigheter att finansiera
riksstaten, men å andra sidan hävdas
med bestämdhet, att de offer, som i
hårda tider är oundgängliga, bör fördelas
med största möjliga rättvisa. Man har
funnit det synnerligen orättvist, att
lärarpersonalen ska drabbas av
arvodessänkning, då ersättningen för
slöjdundervisningen redan förut varit
synnerligen låg. Även om utgående
dyrtidstillägg inräknas, blir det beslutade
timarvodet lägre än den timpenning,
som föreslagits åt yrkesarbetarna inom
byggnadsindustrien.
Folkskolans lärare har i decennier,
ofta med stora personliga uppoffringar
arbetat på slöjdens införande i
folkskolan och på slöjdundervisningens
höjande, och de kan ej undgå att harmas
över det underskattande av deras
arbete och ansträngningar som
arvodesminskningen innebär.
Det synes oss alldeles uteslutet, att
statsmakterna skulle vid närmare
övervägande kunna vidhålla det här
påtalade beslutet om arvodesnedsättning.
Representantskapet torde även böra
’överväga, huruvida några åtgärder
kunna vidtagas för upphävande även av
beslutet om nedskärning av arvodet i
fortsättningsskolan.
Arbetsutskottet hävdar, att en
begäran om ändring i beslutet om
arvodessänkningarna snarast borde ske, och det
anser, att framställningen bör komma
från Representantskapet, då även den
kvinnliga slöjden inbegripits i
arvodesreduceringen. Skulle emellertid
Representantskapet ej anse sig kunna
omedelbart upptaga ärendet till omprövning,
vill A.-U. anhålla att därom med det
snaraste bli underrättat.
1198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
