Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 16 Januari 1911 - Från Romas horizont. Léhars »Figlia del brigánte». Donizettis »Linda di Chamounix» etc., af Anteros - Musikpressen - Litteratur - Operans nya balett. »Festen hos Thérése»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofoperan har dess ex-direktör med sig
enleverat den fransk-amerikanska
primadonnan Lncille Marcel, en ovanligt
magnifik mezzo-sopran, som särskildt
utmärkte sig genom sitt föredrag af
sin älskade »maöstro’s» romanser. Vid
italienska turistföreningens stora
konsert d. 12 dennes under H. M.
Konungens protektorat hade man det
sällsynta nöjet att ånyo få höra Giuseppe
Anselmi, näst efter Fern, de Lucia
väl Italiens mest deliciöse tenorsångare.
Slutligen är att nämna internationella
kammarmusiksällskapets konsert i
början af månaden, uteslutande egnad åt
Robert Schumann, hvarvid följande
kompositoner af den i år för jämt ett
sekel sedan födde geniale tyska
tonsättaren kommo till utförande: de s. k.
»Davidsbiindlertänze» (op. 6) för piano,
ypperligt tolkade af Elena Braude,
i ej mindre än 18 »tempi» målande
människosjälens olika
stämningar,stråkkvartetten i A-moll »la mag.» (op.
41) och »Friiblingsnacht» m. fl.
romanser för baryton.
Efter den romerska
operett-inonda-tionen var oss, under en resa norrut,
en kolossal tillfredsställelse att
konstatera, det i Firenze f. n. två lyriska
scener hålla konstens fana verkligt högt,
nämligen »Teåtro Verdi», hvars största
»succés» hittills varit Catalånis
»Loreley» med Eugénia Biirzio, den helt
unga, beträffande såväl apparitionen,
som sången och den dramatiska
interpretationen syperba primadonnaD, och
Edoårdo Garbin i titel- och
tenorpartierna, samt »La Pergola*, stadens
förnämsta operateater, som efter
flerårig dvala nu ryckt upp sig till en
»stagione», hvilken att döma både af
repertoar och artistpersonal, med
sådana sopraner som Gemma
Bellin-ciöni och Haricléa Darclée,
bary-tonisterna Buttistini och Kaschmann
samt tenoren Edoårdo
Ferråri-Fontåna — en från operetten
nyligen förvärfvad opera-»stjerna»
—tyckes hlifva särdeles glänsande. Inledd
med Mozarts »Don Giovanni», där
Mattia Batti^stini icke blott bland
italienska operakonstnärer är en unik
protagonist, har den fortsatts med
Donizettis äfven i fråga om libretton
alltjämt anslående, numera tyvärr
alltför sällan uppförda melodram Linda di
j Chamounix,förträffligt återgifven i främ-
sta rummet af Elvira de Hidålgo,
i allo charmant såsom operans
hjeltin-na, samt herrar Battistini, ej mindre
sceniskt än musikaliskt perfekt såsom
hennes gamle far, och Francesco
Navarrini, en ännu på höjden af sin
konst stående bas-veteran, såsom
Savoyens ädle guvernör. Orkestern hade
i Arturo Vigna en ypperlig dirigent.
Anteros.
–––m–––-
Musikpressen.
På Abr. Lundquists förlag har ut- j
kommit
för piano 2 händer:
Wolf-Ferrari, Ermanno: Susannas
hemlighet. Potpourri med öfverlagd
text. Pris Kr. 2,50.
På Wilh. Hansens förlag,
Köpenhamn, har utkommit
för piano 2 händer:
Peyron, Ika: Melankoli (Melancholie).
Glada tankar (Fröhliche Gedanken).
Två stämningsstycken.
Det ofvannämnda potpourrit ur Kgl.
teaterns nyhet »Susannas hemlighet»
är ett häfte om 18 sidor, innehållande
åtskilliga stycken ur den lilla
melodiska operan.
»Stämningsstyckena» af Ika Peyron,
den bekadta svenska tonsättarinnan,
äro välklingande melodiska
salongs-stycken om ett par sidor hvardera och
lätt spelbara. Priset är, som vanligt
på danska förlagsverk, icke utsatt.
Litteratur.
Tidskrift för Musik N:o 7,
Helsingfors, har utkommit och innehåller: Vad
har höstsäsongen lärt oss? af G. W.
— Tschaikowsky och Tolstoi (af Rosa
Newmark i »Centemporary Review»),
— Kritik: »Daniel Hjort», m. m.
Musikbref från Dresden, Notiser. —
Musiken bland svenskarne i Amerika,
— Tonmästare på skolbänken.
––-m–––-
Operans nya balett.
Festen hos Thérése.
Balettpantomin i 2 akter af Catulle
Mendés. Musik af Reynaldo Hahn.
Första akten försiggår hos Palmyre,
den berömda sömmerskan, i ett rum
prydt med porträtt af kända dansöser
och aktriser. Kring bordet sitta
ar-beterskorna, bland dem Mimi Pinson.
De små eleverna dansa medan Mim
berättar för de öfriga vid bordet, att
hon, Zélia, Rougette och Blanchette
hafva sina beundrare. Theodore,
Ro-dolphe, Albert och Roderic komma
tyst in, böja knä för flickorna och
räcka dem små violbuketter. De andra
sömmerskorna vilja visa ut dem, af
fruktan att madame Palmyre skall
upptäcka den förbjudna visiten. Då
herrarna vägra att gå, mutas de små
eleverna med några slantar att hålla
utkik vid dörrarna, medan de fyra
sömmerskorna dansa med sina beundrare.
Dansöser från Operau komma för
att profva sina kostymer. Herrarna
hinna nätt och jämt att försvinna från
skärm till skärm. Theodore, som är
den siste, får löfte af Mimi att
återkomma.
Mimi, som igenkänner Garlotta Grisi,
ber henne dansa sin Giselle-vals,
hennes sista succés. Den godhjärtade
Carlotta dansar, och på Mimis bön ger
hon äfven henne en lektion. Madame
Palmyre inträder med den sköna
här-tiginnan Thérése, vördsamt hälsad af
alla. Carlotta och hennes väninnor
samt de flesta af sömmerskorna aflägsna
sig. Härtiginnan profvar sin klädning.
Kort efter kommer Theodore
sökande efter Mimi, han får se härtiginnan
och stannar bländad. Plötsligt faller
skärmen omkull, Théodore har lutat
sig för inycket fram för att bättre
kunna se. Härtiginnan, rasande öfver
att hafva blifvit sedd af en man, tar
sin kappa och hatt och går, följd af
Palmyre, Rougette, Blanchette och Zélia,
som söka beveka henne att stanna.
När Mimi blir ensam med Théodore,
förebrår hon honom hans klumpighet
och vill veta orsaken till hans
tystlåtenhet. Han erkänner att han är
förälskad i härtiginnan.
Andra akten försiggår i härtiginnans
park.
Den komiske Tartaglia inträder, en
Amor spelar på tamburin.
Härtiginnan med sina gäster kommer
ned för trappan. De galanta grupperna
sprida sig i parken, taga plats vid
springbrunnen och vid trappan.
Härtiginnan ger en befallning åt
grcklerskan, som svänger sin narrstaf.
Gilles inkommer, Colombine är betagen
i honom. De härma en scen af
kärleksgnabb. Amor, som kommer till,
återförenar dem och får dem att kyssas.
En ung abbé gifver dem
bröllopsväl-signelsen. Brölloppet firas med en dans.
Man drifver med Tartaglia, som
erbjuder sig att dansa med härtiginnan.
En elegant kavaljer framträder och
dansar i hans ställe. Han aftager
därefter masken. — Det är Théodore!
Härtiginnan visar ut honom, den fräcke,
som följt henne ända in på hennes
egen fest, hvarefter hon går.
Theodore svär att han åter skall träffa henne.
Plötsligt inträda, förda af Pulcinella,
italienska komediens brokiga gycklare.
De dansa en liflig dans, omringade och
fångade af små amoriner.
Mimi Pinson kommer och, igenkänd
af Carlotta, dansar hon slutligen på
dennas enträgna böner. Helst ville hon
fly därifrån, hon har kommit dit
emedan Théodore svikit henne.
Hennes dans applåderas oerhördt,
man tvingar henne att dansa om och
om igen.
Under majestätisk musik återkommer
härtiginnan. Man dansar menuett.
En ung man utmanar hennes kavaljer
och fortsätter dansen med henne. De
aflägsna sig tillsammans, han
demaskerar sig — det är åter Theodore.
Han bekänner sin kärlek så lifligt
att hon slutligen lofvar honom ett möte.
Mimi har sett allt. Ett utrop af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
