Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt nog; jag vann hvad jag begärde,
Tog derpå Astrild uti famn
Och for åt jorden mina färde,
Förnöjd, att under kända namn
Få, efter denna dag, de trenne gratier prisa:
Augusta, Ulla och Lovisa. *)
Till grefvinnan Mejerfelt.
I går jag i Olympen var.
Der såg jag Jofur, verldars far,
Med gudar och gudinnors skara
Uti ett vigtigt värf begripen vara.
Det var då någon opera,
Som Jofur snart åt hofvet gifva ville,
Hvars anstalt kunde så hans omsorg till sig dra,
Lär någon hofman utaf snille
Mig svara strax — Nej, hvad otroligt är,
Det var en sak ännu af mer besvär,
Ännu af mera vigt, ännu af större värde.
Förunderligt — Hvad var det då på färde?
Jo, att jag straxt må gå till sakens slut,
Det var det värf, som nu vår Jofurs omsorg väckte,
Att dela nvårsgåfvor ut,
Ej blott åt en och två, men åt ett menskoslägte.
Jag såg då hvarje dödligs lott:
En tunna full med ondt och några droppar godt.
Sist frågan blef om någon viss grefvinna;
Ja hon, ja hon, sad Jupiter och log,
Hvad godt sku vi åt henne finna?
Godt? ropte hvarje gud; godt? ropte hvar gudinna,
Har hon ej än fått sällhet nog?
Der blef ett fasligt sorl, man fann ej något fog,
Att en skall njuta allt det sälla och det täcka,
Som annars väl till hundra kunnat räcka.
Minerva först till orda tog:
Jag henne smak, förstånd och snille gifvit,
Grefvinnorna Löuenhjclnx, Höpken och Mejerfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
