Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är, som re’n är nämndt, bland öden
Det grymmaste, som tänkas kan,
Xär oförmodligt genom döden
Två makar slitas från hvarann.
Men se’n det skett, se n en gång man
Betraktat detta hugg som gifvet,
Så har det ock sin svårighet
Att finna, förr n man ordet vet,
Hvarann på nytt igen i lifvet.
Xu gifs här väl i allmänhet
En mängd af händelser på jorden,
Besatta fall, hvari man sett
Jemväl det klyftigaste vett
J
Med änglan leta efter orden;
Men aldrig kan dock denna nöd,
Att hitta på hvad man skall säga,
Så stora svårigheter äga,
Som då man borde vara död.
Af denna orsak äfven skedde,
Att besge två, så hon som han,
Co ’ ’
Sig funno midt emot hvarann,
På samtal ganska slätt beredde,
Med omotståndligt löje sedde
Ett ögonblick af tredje man,
Som fann sig bättre — och försvann.
I fullt begrepp att exklamera,
Tröt röstens bruk vårt goda par.
Tryckt låg mot pannan handen qvar,
Den öppna munnen slöts ej mera,
Men intet ord från någondera
Till hvarken fråga eller svar.
Frun ändligt först till orden tager:
— »Min man», skrek hon, försagd och matt,
»Du lefver än och ser Guds dager?»
— »Ja», — svarte han — »och du, min skatt,
Du ock, om allt mig ej bedrager?
Det verkar sent, det gift, du tog!»
— »Ack, jag har visst ej tagit nog,
Jag säkert än en sats behöfver.»
— »Men allt var ju bestäldt? Du dog!»
— »Ja visst... jag dog... men det gick öfver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
