Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solnedgången i den tredje och hela fjerde sången som de
vackraste partierna.
En annan sida af Oxenstjernas diktning lära vi känna
i hans ofvan berörda filosofiska oden: den känslofulla
dikten Oskuldens Religion, i hvilken tidens religiösa rationalism
fått sitt vackraste uttryck och som slutar med den berömda
strofen om döden efter en ädel lefnad:
Så seglarn, nalkande till fosterjordens stränder
Med kärlek ser den kust, som sträcker ut sin hamn,
Så går ett tröttadt barn med menlöst räckta händer
Att lyftas i sin faders famn.
Vidare hans nås;ot torra lärodikt Ödet samt den mest lvc-
o j
kade inom denna grupp, hans allegoriska Ode öfver Hoppet.
hvilket Tegnér kallar »en verklig sommarnattsdröm, en syn
i molne.t, en dikt utan like i vår vitterhet». Detta ode,
tryckt redan långt förut, undergick i de samlade skrifterna
en grundlig omarbetning. Här nedan aftryckes det i sin
äldsta, och, såsom oss synes, mera poetiska form. Jemte
dessa större dikter har skalden gjort åtskilliga ganska
värdefulla bearbetningar af Davids psalmer.
Oxenstjernas Skaldebref utgöra en ej obetydlig samling
från olika perioder af hans lif. Bland dem äro brefven till
Löjtnant Toll 1772, Hojfröken Uggla 1775 och
Öfver-direktören Hagström 1S03 anmärkningsvärda. Alla dessa
bref öfverträffas dock af det, som skalden 1795 skref till
Vengarns ägarinna, fru Printzensköld, och som innehåller
hans berömda komiska berättelse Disa, Oxenstjernas
måhända mest lyckade arbete. Han behandlar här i en
lekande form den gamla sagan om Disa, som hvarken åkande,
ridande eller gående, hvarken klädd eller oklädd, hvarken i
ny eller nedan, inställer sig hos konung Sigtrud i Sigtuna,
för att under en hungersnöd rädda folket från den
radikalkur, som öfverstepresten föreslagit, nämligen slagtandet af
halfva befolkningen, och som genom sin klokhet och sina
behag intager konungen och utses till hans gemål. Den
moderna kostymen, i hvilken skalden iklädt den gamla
ärevördiga sagan, gör ett särdeles komiskt intryck, på samma
gång sjelfva skildringen är i hög grad behagfull och
intagande. Till denna berättelse ansluta sig den rad af pieces
J’ugitives, som skalden författade under olika tider, och af
hvilka flera förtjena större uppmärksamhet, än som vanligen
Svenska Parnassen, III. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
