Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Minoritetsregeringar av olika slag. Socialdemokraternas parlamentariska insats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
ning med regeringsvärvet förrän de hade majoritet i
representationen.
Branting var en varm anhängare av parlamentarismens
idé. Han var också en rutinerad riksdagspolitiker med över
tjugu års erfarenhet. Han insåg klart och tydligt att hans
ministär intog en avsevärt svagare ställning än den andra
Staaffska. Den förra kunde icke påräkna något som helst
röstunderstöd i riksdagen, utom partiets eget, för förslag
som upptogo det socialdemokratiska programmets centrala
punkter. Branting tog konsekvensen. Han utlovade en
demokratisk framstegspolitik utan socialistisk särprägel,
och frågorna om socialisering, om industriell demokrati
och statskontroll över truster överlämnades till en
utredning som måste kräva många års arbete. På samma
allmänna plattform bildades också samtliga senare
socialdemokratiska ministärer.
1920 måste den nya ministären dock framlägga det
kommunalskatteförslag för vars skull den förra sprängts.
Som väntat var föll förslaget. Ministären ansåg sig böra
sitta kvar i avvaktan på resultatet av höstens
andrakammarval. Till allmän överraskning visade dessa tillbakagång
för socialdemokraterna, för första gången sedan partiet
börjat uppställa egna kandidater vid riksdagsmannaval.
Ministären inlämnade sin avskedsansökan. Då det skulle
bli nya val redan nästa år, denna gång med utsträckt
rösträtt efter den senaste författningsreformens regler, verkade
Branting för tillsättandet av en expektansministär, som
också debuterade med förklaringen att den skulle avgå
så fort förhållandena medgåve bildandet av en verkligt
parlamentarisk regering.
Valen 1921 medförde en framryckning för det
socialdemokratiska partiet. Turen var nu åter hos Branting. Hans
andra ministär hade talrika motgångar i riksdagen. Till
en del ansågs detta bero på att Branting påtagit sig en
för tung arbetsbörda: han var både stats- och utrikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
