Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
herra. Både det enkla och sammansatta råda har länge
gått efter" 2 konjug.
leka ; Mös. Göt. laikan, laika, lailaik (lekte), lailaikum, laikans;
Isl. leika, leik, lek, lekom, leka, leikenn. Cod. Bur. s. 457
en tima (en gång) var en fugul (fågel) sendar iohanni. ok
iohannes let vel vm: han. ok lek mz (lekte med honom)
i handom; 182 en hebrezk mö sang for borpeok lek söta
noto (ljufva toner) i pipo; St. Rimkr. 8: 2 Drotningen
hon leek (Scriptores leekte) skaptawel. Alldeles så som det
Is). part. leikenn, brukas, i vissa trakter af Sverge, leken
adjektift, i betydelsen: lekfull.
falla; F. Hög-T. vallan, vallu, vial, vralumes, vallaner; Is.
falla, fell (faller), fell (föll), fellom, fella, fallenn. Färvi-
skan har impf. fadl (se t. ex. Fer. S. s. 456). F. Sv.
falla; VGL. I. K. B. 410 falder, ÖGL. falder; Run-Urk.
803 han fial i urustu (föll i strid), 525 hon fil (han föll),
655 han fal, VGL. I. J. B. 14 sum loter fal (lott föll),
ÖGL. foll, Upl. L. fill, S. Birg. Up. 6: 39 tho ficel hon;
Cod. Bur. s. 64 follo; i allmänhet fallin. Frågan, huru-
vida det i landskaps-lagarne särdeles brukliga falz, liksom
Upl. L:s föollis, ej rättare bör hänföras till falla än fella,
kommer att i tredje Boken, vid behandlingen af Passivet,
till pröfning upptagas. Dalskan har fålla, fåll (faller), föll
(föll), fellin (fallen); Gottländskan falla, fjällt eller fallt,
fallen (Säve s. 242); eljest är i folkspråket impf. fall ganska
utspridt. Från detta verb härstamma subst. fall, fälle, ver-
bet fälla m. fl.
halda (hålla); Mös. Göt. haldan (pascere), halda, haihald, hai-
haldum, haldans; F. Hög-T. haltan (tenere), haltu, hialt,
hialtumes, haltaner; Isl. halda, held, halt (Orv. Odds S.,
Fragm. Isl. s. 440 hiellt), heldom, helda, haldenn. ”F. Sv.
halda ; halder, halder, Kg. Styr. II. 76 haldr; VGL. I
helt (hull), Upl. L. hiolt, ÖGL. hiolt; hioldu (höllo), Gottl.
Hist. 2: 4 hieldu; Alex. s. 49 Molle (bölle); S. Birg. Up.
4: 42 hiöllis; i allmänhet haldin. Det radikala d, nu med
I assimileradt, låter ännu förnimma sig i folkspråkets hölt,
som också länge tillhörde skriftspråket; renast framträder
det i Dalska ålda, åld, iäld, äldin. Gottländskan har hall-
dä, hjällt eller hallt, hallden (jfr. Säve s. 242, 674).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
