Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4183 1 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
.skrifvas utan Ah, på samma sätt som rångr, vårt gamla
vranger (vrång).
singa, siunga; Mös. Göt. siggvan (canere, recitare; enligt
Griuns förutsättning II. 36 ursprungligen: colligere, sedan:
legere literas, slutligen: recitare, canere; jfr. lesa), siggva,
saggv, suggvum, suggvans; F. Hög-T. sinkan (canere), sin-
ku, sanc, sunkumes, sunkaner. 1 vissa delar härifrån af-
vikande är Isl. syngva eller syngia, syng eller syng, söng
eller saung, sungum eller sungum, syngi eller sfngi, sunginn
eller sänginn (se Rask, Vejledn. s. 64);" i Homil. 54: 2
m. fl. st. finner man syngva, 55: 4 syngia, 56: 4 saungo
och sungo, saungen och sunginn; hvaremot i GupmM. ANDRES
Lex. Isl. upptages presens singr, och i Veretui upplaga af
Hervara Saga står s. 450 han singur. Också blir af Grnn,
ehuru icke på grund af sistnämnda data, ett ursprungligt
sing, sang, sungum antaget (I, uppl. 3, s. 476)."" I Nor-
ska allmogens mun heter det syngja, syng’, sang, sungo,
sungje (Aasen, Nor. Folk. Gram. s. 470). Danskan, i vå-
ra dagar, har synge (förut siunge; se MorsecH, Ordbog),
synger, sang, sungen. Svenskan lemnar fullständigare bi-
drag till teckningen af detta verbs historia. ÖGL. Kr. B.
5: 4 sionga i kirkiu ottu sang ok messu; 7: 2 sialames-
su lata siunga; VGL. I. Kr. B. 14: 3 en han sivnger
oigh Pighianda messu (tigande messa, d. v. s. som med
låg röst föredrages, om hvilken det, raderna förut, nyttjas
sighir); Gottl. L. 24: 4 Par sum brupmessa sings; bar
singis (må sjungas) brutmessa; Cod. Bur. s. 506 Per sang
(sjöng) cristina guz lof; Gust. I:s Bib. & Mos. 24: 47 tå
sång (äfven i Carl XII:s) Israel thenna wijsona; Bonavent.
s. 249 the sungo; ÖGL: Kr. B. 22 sipan aptunsanger
er sungin. Botin upptager impf. »sang eller sång» (s. 162);
men det bör i allmänhet erinras, att Born, i vissa delar af
" Så väl syngva och dermed likformiga, som sökkva, stökkva, hrökkva
äro af Rask behandlade såsom anomalier under VI klassen, eller, såsom
han kallar det, &:e böjningssättets 3:e klass; hvilket, med betraktande af
de nu för hand varande Isl. formerna, utan tvifvel har skäl för 88:
Men då dessa former icke kunna vara ursprungliga, blifva de här förda
till den afdelning, som de tyckas hafva från början tillhört.
" Likaledes förutsätter han ett äldre sling för slyng, hrekk för hrökk,
sckk för sökk, stekk för stökk (I, uppl. 2, s. 916).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
