Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 - Il BOKEN. — I1V KONJUGATIONEN.
heller kan det Danska impf. klang (part. är klinget) aflägs-
na alla tankar på en härkomst från Tyskland, der stark
böjning, något upp i medeltiden, är till finnandes, och hvar-
ifrån äfven vårt subst. klang kunnat öfverföras. Betänk-
ligheten ökas deraf, att i vårt nyare språk presens alltid
är klingar, imperat. klinga. Å en annan sida förekommer,
att sjelfva Dalskan, der annars många af de vanligaste ord
icke brukas (t. ex. hand, kind, barn, qvinna, flicka, tjock
och oräkneliga andra), likväl har klinga, kling, klang, klungid
(»klundjiö»). Likaså ega Norska allmoge-språk klinga eller
klyngja, klang eller klaang, klungje (Aasen, Nor. Folk
Gram. s. 470); kanske dock i annan mening. Detta är
naturligtvis af vigt, just i en fråga, der dialekterna ofta
gifva utslaget. Jfr. klekka.
slinga, sliunga. Af Rask uppställes Isl. slyng, slaung, slingo,
slinginn (jfr. Anvisn. s. 286, Vejledn. s. 64); i Gloss. till
Edda Sem. ek sling eller slyng; Björn Harporsen har
shinginn såsom adj., i bemärkelsen: fintlig, illparig (jfr. vårt
slängd, som vet att slingra sig undan, eller att svänga sig);
men i Edda Sem. s. 440 v. 32 är slinginn: kringhvärfd.
I Cod. Bur. s. 506 läses (ormar) ——-—- slungo sik vm hen-
na spina (slingrade sig kring hennes spenar); Alex. s. 172
thusanda orma ther om slunge (impf. konjunkt.); 458 ther
la (låg) margh en orm slungin i ring; Gottl. L. 65: 4
slungin (n. pl); Gottl. Hist. 4: & so swn prir (tre) ormar
warin (vore) slungnir saman i barmi hennar. Härige-
nom försäkras man om impf. pl. och dermed enliga former,
men om ingenting vidare. Likväl höres någongång slang
(slängde), t. ex. det hang och slang. För öfrigt fioner man
i S. Birg. Up. 6: 416 sliongas (slungas), Gust. I:s Bib. Jer.
40: 18 borttsliunga; 4 Sam. 47: £9 slungadhe; 25: 29
bortslungat medh sliungo (slunga); således efter 4 konjug.
Afgörande är Dalskan, som har slinga (ragla, slingra), sling,
slang, slungig (»slundjiö»), det utan tvifvel äldsta themat
i öfverensstämmelse med Ny-Tyska schlingen, och renare
än det Norska slyngia, slang eller slaang, slungje (se Ax
sen anf. st). Utbildningen har sannolikt varit hufvudsak-
ligen den samma som för siunga (se ofvanför singa); fast"
än sliunga tidigt fått svag böjning och transitif betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
