- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
416

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

416 III BOKEN. — PART. PRES,

språk. = Stillatigande har Rask i passif-paradigmat intagit
kallandist, brennandist, teljandist (Anvisn. s. 139, Vejledn.
8. 49), men inom parenthes; förmodligen i anseende till
saknade bevisställen, eller på grund af någon skepsis om
formens äkthet. Huru som helst finna vi här blott —st,
hvilket är kännetecken på nya språket. Verkligen är ock
någon ting motsvarande utomordentligt sällsynt i äldsta Isl.
Det enda af mig varseblifna ställe i Homil. är 64 4 minn-
andisc miscunnar sinnar; der bemärkelsen är minnandes,
påminnande sig, — således reflexif, icke passif (jfr. Grimn,
Gram. 1V. 44), hvad ock den af partic. styrda genitiven
utvisar. Af Petersen (Dan. Spr. Hist. I. 143) anföres,
från den första Danska språk-perioden, komber nokeer kost
wrakendes at lande (kommer något vräkandes i land), der
wrakendes likaledes kan uppfattas reflexift (man skulle
kunna öfversätta: vräkande sig). Ej annorlunda i Konge-
speilet s. 437 eigi er vig Pat reigandisk (Sorö uppl. s.
625 reidandez, ej är det att vredgas öfver); i Norska
handlingar från 4300-talet beidandezsst (Samlinger V.
442, 123), af beidasst, Isl bersask, F. Sv. bepas, ut-
bedja sig. 1 Svenskan, liksom i Danskan och nuvarande
folkspråket i Norge, har ifrågavarande participial-bildning
- vida större utrymme, än uti Isl. och F. Norskan.” Vid
den framställning, som här lemnas, behagade läsaren skänka
uppmärksamhet åt den relativa åldern af anförda skrifter,
hvarförutan en säker vägledning ej gifves i afseende på den
historiska fortgången. Äldre VGL. har ulovandis (utan lof)
adverbialt, t. ex. F. S. 4 taker maper öknöte mans a
löt uti olouandisz (tager man någons dragare ute å betes-
mark olofvandes); F. B. 4 eig a (må, eger) tiuperfe i
gierhi at ganga ulowandiss; 5 chöper man fe af falby
(smittad by) vraker hem vlowandisz grannum (utan gran-
nars lof). I det sista exemplet står det en fritt att välja
mellan ett genitift eller reflexift bildadt adv., eller en par-

" I Dipl. Norveg. I. 404 läses (från år 4308) dughandes monnum, s. 409
(från år 1309) dugandes mannum (jfr. Bjärk. R. 2 pr. doghande men
och Strengleik. s. 47 dugandi mar, i samma mening som Isl. dåtndis
eller dåndis mar), — alltså ett attributift -andes: men $& är i dessa
skrifter icke det vanliga reflexif-tecknet, utan z, zl 0. 5. V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free