- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Tredje bandet. Ordbok /
VIII

(1850-1883) Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIII

VGL., ja af paller (enligt Ihres gissning stympadt af Lat.
scabellum) i sjelfva Homil. (se der 45: 2, 46: 1 pl. pallar,
gsetopallar), der man likaledes finner (13: 1) postolar (Apostlar)
0.8. v. Hänvisningen på Tyskan är icke företagen i den mening,
som vore de af mig i denna hänsigt utmärkta ord de enda att
betrakta från samma synpunkt: de äro blott exempelvis anförda
såsom för bevisningen mera tjenliga. Ett och annat må gerna
falla, utan att saken i sin helhet derföre står på spel. Då de
med kristendomen och den katholska kyrkan inkomna nya be-
greppen redan vid vår historias dagning emottogos i sina för oss
främmande benämningar, hemtade från Latinet eller annan icke-
germanisk källa (se II. 284), är det föga undransvärdt, att det
nya skulle sedan ikläda sig den skrud, som en beslägtad stam
medförde under en fortfarande personlig gemenskap. Häraf vore
visst icke en nödvändig följd, att man, såsom ofta varit händel-
sen, skulle förskjuta hvad man af ålder egde uttrycksfuilt och
i allo lämpligt, för att utbyta det mot ett nytt utan något före-
träde; och det må nog väcka förundran, att ett folk, i alla tider
lika ömtåligt om sin yttre sjelfständighet som sin borgerliga ställ-
ning, kunnat i andra delar vara så svagt för det främmande:
ja man inser knappast, hvarföre de gamle vikingarnes afkomlin-
gar, ett sjöfolk sedan hedenhös, i sitt sjöspråk upptagit Plattyska
och Holländska ord och ordalag i oändlighet. Men så är det
likväl, denna sanning står ej till att förneka. En företeelse af
samma art är ännu alldaglig, och bör icke betraktas förmånligare
än som vederbör, om än, särdeles under ett visst tidskifte, en
mildrande tydning kan hemtas från det öppna och tillgängliga
lynnet hos ett bildsamt folk, i sina egna bygder omgifvet af
målsmän för en tingens nyare ordning. Behofvet gjorde ofta
gemensam sak med nyhetsbegäret, nycker och tillfälligheter af
hvarjehanda slag. En lycka är emellertid, att, i trots af flärden
och den ofta opåkallade eftergiften för det utländska, vårt mo-
dersmål likväl bevarat i stort så mycket af sin egendomlighet,
och så upprätthållit sin formbyggnad, att den Germaniska språk-
forskningens store mästare kan om Svenskan säga, att hon af
alla nuvarande Germaniska (”deutschen”) språk kan kallas det
mest välljudande, liksom Italienskan bland de Romåniska, och
ungefär förhåller sig till det Forn-Nordiska, som Italienskan till
Latinet (Grimm, Gram. I, uppl. 3 s. 496).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 01:15:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/3/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free