Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. II. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 2389
påfvarne efter sin egen lära kunna afsätta verldsliga furstar, frigöra
folken från deras trohetsed, bortskänka länder och folk till egen-
dom och slafveri; att påfvarne efter sin egen lära äro berättigade
att förklara kraftlös hvarje efter deras åsigt för kyrkan skadlig borgerlig
lag och frikalla från lydnad för densamma; att påfvarne efter god-
-tycke velat förfoga öfver kättares lif, gods och frihet; att de efter
sin egen lära iiro befogade att befalla kristliga regenter att angripa
kätterske eller af kurian bannlyste furstar med krig och underkufva
deras folk." )
Sanningen häraf torde väl vara svår att bestrida: om Syllabus
är menad på allvar och är ett uttryck för kyrkans ståndpunkt, så
är det krig mellan kyrka och stat. Det är detta den moderna
kanoniska vetenskapen sökt att undvika, då den med förskönande
förklaringar betagit dessa för vår tid högst revolutionära samfunds-
läror deras skärpa och udd och i nödfall förklarat aktstycken så-
dana som den påfliga allokutionen af 1868 och Syllabus af 1864
för godtyckliga yttringar af en ensidigt kurial kyrkolära, hvilken
för kyrkan i dess helhet icke vore normerande. Det är ej mer än
23 år, sedan en af kyrkans förnämste furstar, kardinal Rauscher,
ärkebiskop i Wien, i ett herdabref förklarade, att "en förståndig men-
niska lika litet kunde tänka på att återställa medeltidens förhållande
mellan kyrka och stat, som hon kunde råda våra krigare att an.
lägga sådana harnesk, hvarmed Gottfrids krigare kämpade framför
Jerusalem", och ännu 1870 försäkrade Tysklands biskopar och
lärde, att kyrkans supremat öfver staten nu mera hörde lill en för
katolicismen öfvervunnen ståndpunkt. Fåfänga försök! Det var i
första hand mot denna moderata, ljumma och liberala katolicism,
som 1870 års koncilium riktade sina beslut, och det var till försvar
för denna förmedlingsteori .som Tysklands, Frankrikes oeh Öster-
rikes kanonister och biskopar förgäfves inlade sina protester mot
dogmen om påfvens ofelbarhet. Det utbrytande kriget, som ledde
till mötets upplösning och troligen ock i någon mån nedstämde
det regerande partiets mod, besparade visserligen konciliet uppgiften
att gifva positiv fofm åt de i Syllabus negativt uttryckta anatemerna
+) Se Schulte: »Die Macht de BRömischen Päbste» etc. (Prag 1871)
der med stor lärdom alla möjliga bevis äro hopsamlade för den katolska
kyrkans mångfaldiga ingrepp å de borgerliga samfundens område.
. Svensk Tidskrift, 1873, 3:dje Häft. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
