Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12
- Litterära notiser
- En ny romantik (Hans Larsson)
- ”Om utvecklingsanari” (Gustaf Björklund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER.
39°
- - - - – - – - - - - - - – – - - - - - - - – - - - - - - – – – - - -
djupsinnigt att tala om en hastighet, som är så stor, att den "för oss är detsamma som hvila",.
men det är blott en af dessa motsägelser, hvarpå mysticismen tvingas bygga sin världs-
åskådning.
* *
*
"Om utvecklingsanarki" är titeln på ett nyutkommet arbete (Sthlm, Samson &
W allin 1892) af Gustaf Björklund, en "privatlärd", som förut gjort sig fördelaktigt känd ge-
nom de ganska märkliga sociologiska arbetena "Om nationernas sammanväxning" och "Om
segmenteringens betydelse inom den organiska världen". Hans nya arbete har i det stora
hela samma förtjänster, ett följdriktigt, ganska originellt slutledande och en genom sin klarhet
och enkelhet högst tilltalande litterär form, men ock enligt vår uppfattning samma brister,
som hans föregående vetenskapliga undersökningar, nämligen en viss ensidighet i samhälls-
uppfattningen och benägenhet att låta analogier från lägre verklighetsområden spela en allt
för stor roll i bevisningen.
Med "utvecklingsanarki" förstår förf. det tillstånd af bristande statlig organisation, som
uppstår därigenom, att under utvecklingens fortgång samverksamheten för kulturändamålen
växer utötver den enskilda statens gränser och sålunda ett samhällslif uppstår, som ej er-
håller ledning och öfvervakande af någon rättsmakt (till skillnad från "upplösningsanarki",
som eger rum då en redan existerande statlig organisation på grund af yttre eller inre orsa-
ker råkar i förfall). Utvecklingsanarki tyder sålunda på, att de organiserade staterna äro för
små. Och då enligt förf:s åsikt ett samhälles kultur alltid är högre, i samma mån som dess
yttre omfattning är större, och t värtom kulturen står lägre i samma mån som samhällets
gränser äro trängre, så innebär utveck.lingsanarkien (eller mindre staters underlåtenhet att
på rätt tid sammanväxa till större) ett hinder, som lägges hämmande i kulturutvecklingens
väg. Förgäfves söka därunder staterna att genom skyddstullar begränsa sitt ekonomiska lif
inom sina egna trånga gränser, - förgäfves, ty nutidens produktion ~r öfvervägande stor-
industri, och det ligger i dess princip att vara världsindustri. Och fruktlöst söka de skydda
sin själfständighet mot andra stater genom "den beväpnade freden", - fruktlöst, ty då de öfriga
staterna i samma mån anstränga sig för vidgande af sin vapenmakt blir ställningen staterna
·emellan i själfva verket den samma efter, som före militärväsendets jätteutveckling; den större
staten är fortfarande starkare, den mindre svagare, och ingen så stark, att han icke hotas af
faran att genom ett par andra storstaters sammanslutning förlora sin själfständighet. Och i
starka färger - ej lånade från fantasien, utan från statistikens ojäfak.tiga vittnesbörd
0
- ma-
lar så förf. militarismens olyckor: huru de ekonomiska uppoffringarna för härväsendet nu för
tiden för mången stat äro årligen lika stora, som för ett halft århundrade sedan ett krig
kräfde, befolkningens antal minskas lika mycket direkt och indirekt under den väpnade fre-
den genom inskränkningen af de produktiva samhällsmedlemmarnas antal och nödtvånget att
underhåila den stora improduktiva krigarklassen, som under själfva kriget; samt slutligen den
personliga friheten omedelbart och medelbart inskränkes i samma mån, som militarismen ut-
vecklas. Och allt detta, skyddstullsystemet och militarismen med deras otaliga följder, är
nödvändiga konsekvenser af "utvecklingsanarkien". Och detta är nu det tillstånd, hvari
framför allt de europeiska staterna befinna sig. Hela deras framtida kulturexistens kräfver
sålunda, att ett slut göres på denna anarki, d. v. s. att de enskilda staterna "sammanväxa"
till ett större helt. ".Det är icke", säger förf., "den lokala solidaritetskänsla, hvilken vi kalla ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0404.html
