Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - C. O. Nordensvan: Om kriget. Dess betydelse och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRIGET. 39,
De politiska orsaker, som framkallat kriget, och de politiska måI,
:r.nan afser att vinna med detsamma, må nu vara hvilka som helst, så
lblir dock krigets ändanzål såsom, en uteslutande krigisk handling) att till-
intetgöra fiendens stridskrafter för att därigenom sätta honom ur stånd
.att göra vidare motstånd och för att sålunda tvinga honom att foga sig
,efter vår vilja. Fiendens tillintetgörande är sålunda krigets ändamål, och
fcör att detta skall kunna ske, måste hans stridskrafter förstöras, hans vilja
brytas och hoppet om seger beröfvas honom, hvarjämte besittningstagan-
d,et af hans iand eller af större eller mindre del af detsamma vanligen
blir en följd af framgångarna och en bidragande orsak till fiendens af-
mattning. Med förstörandet af fiendens stridskrafter få vi likväl icke
tänka oss, ~tt de skulle helt och hållet nedgöras’) såsom det ganska ofta
skedde i den tid, då de stridande gingo hvarandra in på lifvet med svär-
den i hand, och då den b.esegrades hela styrka nära på betäckte valplat-
sen. Nej, det är tillräckligt, om den besegrade i moraliskt och fysiskt
afseende så upprifves, att de öfverlefvande icke kunna bringas tillsam-
man i ordnade trupper_
, att de förlorat förtroendet till sig själfva, kanske
blifvit beröfvade medlen för stridens fortsättande, och att sålunda hop-
pet om en lycklig utgång flyktat. Att strida till sista man är endast ett
talesätt.
Detta krigets ändamål, det afgörande medlet att nå det politiska
önskemålet, med ett ord fiendens tillintetgörande, kan i själfva verket
icke alltid eftersträfvas och är icke alltid det nödvändiga villkoret för
fredens erhållande. En mängd fredsslut hafva blifvit ingångna, innan
någondera af de stridande kunde anses tillintetgjord, ja till och med ofta
innan jämvikten ännu varit synnerligen rubbad.
Kriget är alltid på sätt och vis en sannolikhetsberäkning och detta
så mycket mera, i samma mån driffjädrarna till detsamma äro svaga och
den allmänna meningen likgiltig. En plötsligt inträffad motgång, en ho-
tande rörelse af fienden eller något dylikt kan förtaga ena parten tron
på sannolikheten af framgång och kan förmå honom tänka på den kraft-
ansträngning., som ännu skulle behöfvas för att medföra ett omslag i
krigslyckan. Detta tillsamman med den nedslagenhet och modlöshet,
som ofta blifva följden af lidna motgångar, kan ganska lätt medföra be-
nägenhet hos den, som ligger under, att begära fred. År I 866 hade
österrikarne visserligen lidit flera smärre nederlag och blefvo därefter
besegrade, men alls icke upprifna vid Königgrätz, hvaremot de vunnit
en lysande seger vid Custozza öfver italienarne. Preussarne ryckte vis-
serligen med all kraft fram mot Pressburg, men österrikarne hade myc-
ket väl kunnat samla alla sina krafter där och i det befästa lägret vid
Florisdorf, norr om \Vien, hvarest de fått en betydande styrka, om de
dragit den mot italienarne stående armen till sig, men de tviflade på
sannolikheten af framgång och drogo säkerligen äfven i betänkande
den förestående kraftansträngningen och slöto fred både med Preussen
och Italien. Sammalunda var äfven förhållandet I 859. Österrika.rne voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
