Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR. 57
männen gmgo ut från sin påstådda rätt som ett suveränt folk, den svenska
regeringen från freden i Kiel. Dess kommissarier kunde ej utan att uppgifva
denna kalla Karl XIII endast för Sveriges konung. Norrmännen åter kunde
från sin ståndpunkt icke medgifva, att han kallades Sveriges och Norges ko-
nung. Svarigheten löstes så, att man betecknade honom helt enkelt som ko-
nungen. Då kommissarierna från sin ståndpunkt måste fordra, att Karl XIII
erkändes som Norges konung, men stortinget vidhöll, att han därtill skulle
väljas, enades man om uttrycket »vald och erkänd>>, andra exempel på ett
liknande förfaringssätt att förtiga. »En kompromiss af så motsatta och så
skickligt reserverade meningar har naturligtvis icke kunnat undgå olika tolk-
mngar. » Allt detta må vara sant, det medgifves villigt, men försåvidt härmed
äfven skulle vara sagdt, att det under sådana förhållanden skulle vara omöj-
ligt att få fram en fast och enhetlig uppfattning af dessa underhandlingars rätts-
liga innebörd, så nödgas vi förklara oss vara af annan mening.
Norrmännen gingo ut från en själftagen af ingen europeisk makt erkänd
suveränitet, svenskarne åter från ett folkrättsligt bindande dokument af oom-
tvistlig rättskraft. Då den norska uppfattningen har en rättsvidrig utgångs-
punkt, den svenska en rättsgiltig, är det lätt att förstå, hvilkendera som eger
vitsord. Den tydliga konsekvensen häraf blir den, att Sverige genom de nämnda
underhandlingarna blifvit rättsligen bundet gent emot Narge jämnt upp så långt,
som dess egna därunder gjorda uttryckliga medgifvanden sträcka sig, och å
andra sidan att den norska uppfattningen endast så långt kan tillmätas rättslig
giltighet, som Sveriges nämnda medgifvanden legaliserat den 1
). De norska
själftagna förutsättningarna ega således icke i och för sig något vitsord, men
att ur den svenska regeringens tillvägagående få fram en enhetlig rättsuppfatt-
nmg torde visst icke höra till det omöjliga, som förut är visa~t.
Dessa distinktioner emellan svensk och norsk uppfattning äro emellertid
ingalunda i det Alinska arbetet undandolda utan tvärtom där med skärpa fram-
hållna. De medföra ej heller några mot dess resultat stridande konsekvenser.
Tyngdpunkten i professor Alins framställning ligger emellertid på annat håll.
Ofvannämnda parallellism är nämligen ingalunda den enda, som i dessa spörsmål
gjort sig gällande. Vid sidan af densamma löper en annan, som väsentligen
inverkar på den förra och är minst lika viktig som den.
1
) För den händelse man häri skulle vilja finna en motsägelse med hvad s. 223 f. årg. är
yttradt om nödvändjgheten af att vid tolkningen af unionskontraktet gå ut från, hvad båda par-
tierna voro ense om, må påpekas, att ett är att för tolkningen af ett kontrakts gifna inne-
håll ej den ena partens uppfattning af detsamma uteslutande får läggas till grund, ett annat
åter att erkänna en rättskälla utom och öfver kontraktet; och att medgifva det ena medför
ingalunda nödvändigheten af att rr:edgifva äfven det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
