Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 EMIL VON QVANTEN.
öfver till Nya Dagligt Allehanda. Detta skedde ej af nyck, utan af tvång.
Följande rätt intresseväckande lilla episod ur tidningsvärlden gifver en in-
blick i denna. Aftonbladets dåvarande redaktör, August Sohlman, hade
visat stora och lifliga sympatier för Finland samt äfven själf skrifvit de i Afton-
bladet 1856 influtna artiklar, hvilka sedan under rubriken »Officiösa röster från
Finland» infördes i »Finska Förhållanden». En dag, då v. Qvanten som van-
ligt kom med en ny korrespondens, vägrade emellertid Sohlman att införa
den, under förevändning att han kommit under fund med, att de finska korre-
spondenserna voro inexakta och öfverdrifna. Såsom fallen från skyarne, stir-
rade von Qvanten på honom, .ty Sohlman hade för icke länge sedan gifvit
ett he1t annat omdöme om deras värde och betydelse. Förgäfves försökte
han visa Sohlman den orättvisa, denne höll på att begå; Sohlman var och
förblef obeveklig, och v. Qvanten gick till N. D. A., som genast villigt in-
förde de finska brefven.
Det dröjde dock ej länge, innan de verkliga bevekelsegrunderna till Sohl-
mans handlingssätt kommo i dagen. Aftonbladet hade efter debatten på riks-
dagen om »norska frågan », i hvilken fråga A.-B. stod på Norges rätt, förlorat en
hel del prenumeranter i Sverige, hvilket i Aftonbladets »råd» ansågs farligt för
hela den liberala saken, för att nu ej tala om den minskade utdelningen till
aktieegarne. För att reparera förlusten skulle man nu försöka skaffa A.-B. af-
sättning i Finland, där det hittills varit förbjudet. I A.-B:s redaktion fanns en
man, som egde vissa förbindelser i Petersburg och Helsingfors. Dessa anknö-
tos, och sedan förberedelserna blifvit gjorda, reste redaktionens chef till Hel-
singfors - som det påstås via Petersburg - uppvaktade grefve Berg, erhöll
af honom tillåtelse att annonsera A.-B. till prenumeration i Finland och ut-
fäste sig å sin sida att ej vidare införa dessa finska korrespondenser, om hvilka
han själf nyligen skrifvit, att de, trots de enstaka misstag, de kunnat innehålla,
tjänat till att ’»i sin sanna dager framställa karakteren hos den makt, som tagit
Finland under sina vingars skugga», samt »att hålla medvetandet om rätt och
frihet samt hoppet om en bättre framtid vakna och lefvande».
Flera år senare, då äfven en »polsk fråga» uppdök i Sverige, var emel-
lertid A.· B. lika polackvänligt och ryssfientligt som någonsin; den finska finans-
operationen tycktes glömd. Jvlen v. Qvanten glömde den aldrig, och förhål-
landet mellan honom och Sohlman, den högt begåfvade, klarsynte frihetsman-
nen, blef aldrig mera personligt godt, huru ofta de än sammanträffade och
samarbetade på »politiska vägar och stigar». Än i dag känner v. Qvanten djupt
den orättvisa, som då begicks emot dem, som förde hans finska folks talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
