Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Bokanmälningar och litterära notiser - Pedagogiska arbeten (F. W. Dörpfeld, Ola Bergström, Otto Salomon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER.
yttre i form af sinnesförnimmelser», så grundfalskt, att det omöjliggör hvarje·
försök att därpå bygga en vetenskaplig uppfostringslära. Eörf. påstår, att »den
engelske filosofen John Locke ovederläggligen bevisat» ifrågavarande sats;·
men i verkligheten har Locke icke bevisat, utan blott liksom författaren dog-
matiskt antagit, att så förhåller sig. Lika pedagogisk grundfalskt är förf:s sam–
manställande af de tre uppfostringsperioderna med de psykologiska grundfunk-
tionerna inom förnimmelselifvet: barnaåldern skulle vara åskådningens eller
sinnesperceptionernas tid, goss- och flickåldern minnessamlandets, och ynglinga-
och jungfruåldern förståndsbetraktningens. Man kan visserligen betrakta åskåd-
ningen såsom en lägre funktion, hvilken tidigare framträder och därför spelar
en större roll under de spädare åren än senare; begreppen däremot som en
högre, hvilken blott så småningom utvecklas och kommer till större inflytande~
Men att betrakta någon viss ålder såsom företrädesvis egnad för minnessam-
lande, är ett groft felgrepp i uppfostringsteorien. lV[innet är en reproducerande
funktion, som går hand i hand med så väl åskådningar som begrepp, men ej-
existerar skild från dem. Felaktigt bestämmer ock förf. enligt vår åsikt upp-
fostrans mål, då han ser detta endast i klokhet, rättsinthet (= ~aktning för be-
stående rätt>>) och välvilja och sålunda inom etiken ansluter sig till en håll....
ningslös utilitarism. - Att med sådana principer, som de härmed exemplifierader
äfven deta1jerna i arbetet flerestädes skola vara af tvifvelaktigt värde ligger i
sakens natur.
Mera pålitlig är samme författares framställning af » Uppfostrans hz’storia»,
(Göteborg 1893, vVettergren & Kerber) där han haft ledning af Karl Schmidts
m. fl:s delvis klassiska arbeten. Att emellertid äfven här en strängare kritik
kunnat vara önsklig, därpå lämnar redan första raderna i boken ett exempel.
Förf. fäller nämligen där det orimliga påståendet om kineserna, att ide under
årtusendens lopp icke gått framåV. Oriktigheten af detta påstående kunde förL
hafva lärt känna, om han användt senaste upplagan af Schmidts arbete. Genom
samma källa korrigeras ock förf:s vilseledande framställning rörande judarnes
profetskolor. Påståendet, att sofisten Protagoras >) betingade sig något öfver
6,000 kr. i svenskt mynt för den fulla utbildningen af en lärjunge», är bety-
delselöst, då man ej känner det dåtida penningvärdet. Om Sokrates såsom
pedagog får man ingen rätt föreställning, om man såsom förf. helt och hållet
förbigår hans dygdelära. I redogörelsen för Platos pedagogik förbigår förf.
den karakteristiska vikt, som denne lade på att ungdomen skulle få en krigisk
uppfostran, och nämner intet om den upplösning af familjelifvet, som utgör
grundfelet i Platos samhällslära och medelbart äfven i hans uppfostringslära..
Regeln att ingen skall känna sina föräldrar, ingen sina barn, kan ej utelemnas,
om ej föreställningen om uppfostringsväsendet i den Platonska idealstaten skaH
blifva vilseledande. Identifikationen af >
)de skilda logiska metoderna» och »tanke-
lagarne>
> hos Aristoteles är oriktig, ity att tankelag just är det i de logiska me-
toderna lika. I skildringen af sockenskolorna under medeltiden fäller förf. det
stränga påståendet, att >
)prästerna hade ingen lust att arbeta för allmän upp-
lysning>
>
. Huru står detta tillsammans med ifrågavarande skolors tillvaro, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
