Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism samt några dess orsaker och följder - II. Hvilka äro orsakerna till indifferentismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
II. H’\l’ilka äro orsakerna till indrn:Ferentismen?
Vid försöket att framställa indifferentismens grunder mötes man af den
vanliga svårigheten att skilja orsak och följd, emedan de ofta sammanhänga
så nära, att orsaken strax alstrar en följd, som i sin ordning genast öfvergår
till orsak; eller med andra ord, de stå i ett oupphörligt växelförhållande. Den
vanligaste och mre orsaken till kyrklig indifferentism är visserligen ett jord-
bundet och själfviskt sinne, men denna orsak måste här förbigås såsom till-
hörande psykologien eller uppbyggelselitteraturen. Äfven andra orsaker t. ex.
den individualistiska tidsriktningen kunde anföras, men måste i detta samman-
hang utelämnas. Bland yttre orsaker finnes dock kanske ingen så ingripande,
så tydligt och kontinuerligt verkande ej blott likgiltighet utan t. o. m. hat för
kyrkan som hennes egen ofördragsamhet. Skall något hopp finnas om allmän
anslutning till kyrkan, så är första villkoret, att denna orsak till söndring alltmer
undanrödjes.
Det måEte nämligen erkännas, att de kristna kyrkorca såväl stats- som
frikyrkorna i viss mån själfva gifvit anledning till sina motståndares hat, fruktan
eller likgiltighet genom att i ord och handling förneka några kristendomens
grundprinciper, hvilka, om de efterlefvats, skulle afväpnat många antagonister.
Centra]punkten i Kristi lära är kärleksbudet, och likväl hafva kyrkorna i Kristi
namn förföljt och med eld och svärd utrotat olika tänkande. Anti-Krist själf
skulle ej förmått göra kristendomen större afbräck än några af dessa s. k.
kristna kyrkor, som genom sitt odium theologicum vanryktat Frälsarens världs-
förlösande lära. Att Kristi sanna efterföljare inom de olika bekännelserna ej
mäktat afstyra dylika odåd, visar hur litet kristendomens surdeg förmått genom-
tränga nationerna, och att kulturen trots sitt namn af kristen dock i grunden
är hednisk. Protestanterna hafva långt mindre än katolikerna gjort sig skyldiga
till dylika kränkningar af kristendomens första bud, kärleksbudet. De hafva
i allmänhet ej den farliga öfvertygelsen att ensamma vara i besittning af ab-
solut sanning, en förvillelse, som alltid visat sig alstra fanatism och religions-
förfö1jelse. Men äfven bland dem och bland sekterna .begagnas alltför ofta för-
dömelse och förföljelse i afsikt att därmed främja Guds rikes tillkommelse.
Om kristendomen skall eröfra världen, måste den blifva mer kristen_
, åt-
minstone få ej Kristi lärjungar inbördes förgöra hvarandra. Medlemmarna af
hans synliga kyrka på jorden måste öppna sina armar för alla, som hylla den
kristna världsåsikten. Hvarje verklig anhängare af Nya Testamentet är kristen,
antingen han står utanför eller han tillhör någon kyrka. Den som bekänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
