Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRKLARING. 449
A. Ch. Leffler beträffar, kunde hennes biografi icke blifvit en sann bild af
henne, utan att där klart angafs orsaken hvarför hon, minst tio år före sin död,
på det ifrigaste undanbad sig det, genom Garborg i bruk komna, namnet kvin-
nosakskvinna, när någon tilldelat henne det.
Det är i solidaritetens namn, som partitryck i allmänhet öfvas. Men den,
som angriper trycket, har därför icke angripit själfva sammanslutningen, orga-
nisationen, och den däraf nödvändiga solidariteten i vissa afseenden, när det
gäller att nå ett eller annat bestämdt syfte.. Denna nödvändiga solidaritet måste
t. ex. innebära, att man ej genom sina handlingar motarbetar det, för hvilket
man samtidigt teoretiskt verkar. Den, som ifrar för gift kvinnas äganderätt,
har sålunda en viss skyldighet att göra förord, i fall hon gifter sig, och den,
som sträfvar att höja kvinnors löner, kan ej gärna samtidigt sänka sin söm-
merskas dagspenning. Men så snart partidisciplinen ställes framför individens
känsla af det rätta eller personlighetens djupt nödvändiga uttryck, då börjar
det partiet upphöra att vara ett frihetsparti.
Sammanslutning behöfves ännu länge inom kvinnosaken, men däremot är
obligatoriskt uppträdande i flock farligare där än annorstädes, ty för kvinnosa-
kens framsteg i djupare mening kräfves, att de · olika kvinnliga ind-
ividualiterna,
så fritt som möjligt, få visa sitt mått af dugande kraft på olika områden. Och
t. o. m. om deras verksamhet skulle komma att riktas mot kvinnosaken själf,
så har denna, i stort taget, dock vunnit på deras uppträdande, om detta varit
prägladt af personlig öfvertygelse~ energi och talent.
Den inom kvinnofrågan hotande konventionalismen T0Jer sig ej blott ge-
nom öfverdrifna solidaritetskraf, utan äfven i olusten att afhandla .oppositionens
inkast, hvilka förbigås eller i korthet affärdas. Den röjes i synnerh~t genom
den bristande vakenheten för huru kvinnofrågan, i hvad som rör arbetsområ-
dena, nu mera öfverallt skär den sociala frågans bana, samt 1 oförmågan att
mse huru kvinnofrågan, ju mera den .går framåt i utveckling, äfven blir allt
mer sammansatt, och huru därigenom allt större och större svårigheter uppstå
för att intaga en absolut ståndpunkt i flera dithörande ämnen.
samlingen Ur lifvet. En af de där framstä11da gymnasterna, Willi, skulle längre fram lärt älska
en man, hvilken i• sin tidiga ungdom af hederskänsla gift sig med en honom rny~ket underlägsen
flicka, som blifvit mor åt hans barn. Flera sådana tillkommo under äktenskapet, där mannen
lefde i fullkomlig själslig ensamhet tills han lär älska Willi. Förenas kunna de icke: hans
pliktkänsla, liksom hustruns nekande, hindrar detta och Willi lämnar landet. Men viss om att
gå emot en lifslång ensamhet utan hem eller lycka vill hon åtminstone äga modersglädjen och
med den älskades barn att lefva och arbeta för, går hon i sin frivilliga landsflykL Typen,
som A. _Ch. Leffler studerat i lifvet, hade hos henne väckt den frågan, om icke det s. k.. oäkta
moderskapet kan vara det äkta och omvändt? Och hon fann denna fråg~ viktig att bringa
in i diskussionen, ehuru hon, ur barnets synpunkt, liksom af psykologiska skäl, icke ämnat
framställa Willi som ett föredöme manande till efterföljd.
Svensk Tidskrijt 1893. 1 J. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
