Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRKLARING. 455
liga innehållet i äktenskapet, som det kan ge helgd åt det förhållande, där
detta väsentliga innehåll saknas. Och ehuru det skulle vara allt för absoluti-
stiskt att lägga denna högsta typ af kärlek som etisk norm på alla forhållan-
den mellan man och kvinna, efter som .lifvet visar oss att den högsta kärlek
är lika sällsynt som den högsta skönhet, och ett sådant normerande bland annat
~kulle leda till många, långt ifrån osedliga, äktenskaps upplösning, så är det
däremot icke allt för absolut att. säga: Där denna högsta kärlek finnes, lagvigd
eller icke, bör den anses sedlig; där den alldeles icke finnes, där finnes också
sedlig rätt att upplösa förhållandet, om endera så önskar. Det allt mer klar-
nade medvetandet om ömsesidig kärlek, som äktenskapets sedliga grund, har
erhållit ett medelbart. erkännande af det moderna samhället genom den allt
mer lättade äktenskapsskilsmässan, och det är endast en tidsfråga att endera
parten ej längre skall ihållande kunna tvinga kvar den andra mot dess vilja,
så stridande är redan nu denna möjlighet mot hvarje utveckladt begrepp om
.kärlekens frihet - hvilken icke är det samma som den s. k. »fria kärleken».
De, som se en yttring af denna senare i krafven på s. k. »fri skilsmässa»,
och, som följd äfven af denna frihet, frukta upplösning af familjelifvet, de
varsna icke, att samtidigt ett nytt, högre äktenskapideal arbetar sig fram. Och
·när så är fallet, har man på längden intet att befara, ty faran för samhällets
bestånd inträder icke när idealen höjas, utan när de gå förlorade. Det är icke
historiskt sant, att det varit den eller den uppfattningen af sedligheten, den
eller den formen för äktenskapets ingående eller upplösning, som ytterst visat
sig afgörande för folkens bestånd eller fall. Hos judar som hos hellener, hos
romare som hos våra germanska förfäder funnos, under deras mest kraftiga
blomstring, många som sedliga ansedda rättigheter, dem nutiden kallar osedliga.
Det afgörande för deras sunda folkliga lif var att, hvad de ansågo som rätt,
för dem hade förbindande kraft; pliktkänslans styrka således, mer än pliktbe-
greppens art, afgör ett folks sedliga helsa. I alla tider har det emellertid varit
vanligt, att_ frambrytande nya rättsbegrepp förväxlas med nedbrytande af alla
rättsbegrepp; det fordras att hafva ett utveckladt historiskt sinne för att på
samma gång se sambandet och göra skillnaden mellan förfall och nydaning, eller
också att äga den stora syn på lifvets väsentligheter, som kännetecknade den
äkta skalden, redan på den tid, då Sofokles lät sin Antigone följa ömhetens
.högre lag, men dömas till döden för ett lagbrott, som, om det lämnades ostraf-
fadt, ansågs skola leda till allmän tygellöshet.
Det nya äktenskapsidealet håller på att danas i och genom alla de många
litterära och personliga rneningsbrytningar, i hvilka det utgör ämnet. Ja, det
håller på att danas äfven under a11a de lifvets konflikter, som de nutida äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
