Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 18–19
- Frans von Schéele: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOM OCH SOCIALISM.
för den enskilde förnekas. Och broschyrens grundtendens formuleras till
sist i slutorden:
»Alltså bör kristendomen icke vara fientlig mot socia1a sträfvanden.,
blott person1igheterna därunder ej förkväfvas eller söndersmu1as i det
stora statsmaskineriet. – Men då bör icke heller socialismen vara fientlig
mot kristendomen.»
* *
.
*
Gång efter annan ha försök blifvit gjorda att på detta sätt draga
in kristendomen i dagens meningsstrider och politiska partigrupperingar.
Men lika många gånger har kristendomen snart åter med sin evighetstro
höjt sig öfver alla slika timliga råmärken. Och för visso skall försöket
att bringa samman K.risti religion och Lasalles politik ej heller bättre
lyckas.
Ensidigheten och förvrängningen i den ofvan anförde tyske förfat-
tarens socialistiska tolkning af Jesu historia äro väl tillräckligt i ögonen
fallande, för att icke behöfva särskildt ådagaläggas. Det var just därför,
att romarne icke hade något intresse för judarnes religiösa meningsstrider,
som Pilatus blott såsom en eftergift för folkets och prästernas fordringar
lät deras vilja ske med afseende på den galileiske profeten. Och hvar
finnas väl bevisen förj att de längre fram inträdande förföljelserna mot
de kristne riktades mot desse såsom politiska eller sociala revolutionärer ?
Utan att omedelbart ha något att skaffa med de ekonomiska samhällsför-
hållandena, måste en rörelse., som med sådan makt som kristendomen
grep de lägre klasserna., väcka de styrandes uppmärksamhet och miss-
tänksamhet. Och från deras ståndpunkt var det, oafsedt alla ekonomiska
förhållanden., fullkomligt med verkligheten öfverensstämmande., när de
maktägande i det romerska väldet ansågo kristendomen principiellt oför-
enlig n1ed deras stat. De kristna kunde ej dela romarnes förgudande af
staten. För dem fanns det något högre än staten., och redan detta var i
det antika samhället en majestätsförbrytelse. Tviflet på statens absoluta
själfvärde var ägnadt att undergräfva hela den romerska statsbyggnaden.,
och det var därför blott en naturlig själfbevarelsesträfvan, när romarne
förföljde denna nya religion, hvars anhängare de ansågo »hata hela män-
niskosläktet». I själfva verket gick denna motsats mellan kristendomen
och den hedniska staten vida djupare än hvarje differens i de socialeko-
nomiska förhållandena.
Lika litet öfvertygande förefalla oss ock de argument, som lektor
Bergström velat begagna sig af för att ·visa öfverensstämmelsen mellan
kristendomens och socialismens tendens.
Hvad först hans principiella utredning ut från de båda begreppens
betydelse angår, kunna vi lämna å sido bristfälligheten i hans definition
på religionen (hvars absoluta betydelse här ej kommit till sin rätt), eme-
dan den ej väsentligen influerar på den särskilda här· föreliggande frågan.
Svensk Tt’dskrift I893. z8. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0571.html
