Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hj. Palmstierna: Om arbetareförsäkring. Föredrag hållet i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARBETAREFÖRSÄKRING. ,-, ..
I I
som bör sakna den gamla tiden, då han, med en efter våra begrepp
synnerligen torftig utkomst och snart sagdt utan någon själfbestämmelse-
rätt, var bunden vid torfvan eller lästen. Redan Tocqueville framhöll
för öfver 50 år sedan nästan såso1n en naturlag, att samhället städse
undan för undan de1nokratiserar sig, och hvad hafva vi ej i detta hän-
seende hunnit med på de sista 30-40 åren, men hve1n har därvid varit
den, som dragit de största fördelarne, om icke just arbetaren? Må han
klandra fabriken, som dock för billigt pris skaffar hono1n en mängd sa-
ker, som hans far eller farfar aldrig drömt om för egen räkning, må han
säga, att denna fabrik förslöar och sliter ut honom, han har ju sin fri-
het att återgå till landtlifvet, men det gör ingen; det är ingen, som vill
utbyta fabrikens varma hägn och höga arbetslön mot att som torpar-
dräng gå bakom ett par oxar i ur och skur, i köld och hetta. Det är
tvärtom land(brukaren, som kan hafva skäl att klaga på den nya tiden,
ty landtbruket har på 20 år mistat ej mindre än 80,000 tjänstehjon, som
öfvergått till fabrikerna och städerna; en del af dessa hafva nog ersatts
utaf landtbruksmaskiner, men nog kan landtbrukaren hafva mera skäl att
klaga och detta öfver ringa och dyr hjälp, än arbetaren, som naturligen
begagnar sin frihet till att gå dit, där han kan finna den största och an-
genämaste arbetsförtjänsten.
På tal orn arbetarens ställning får man icke heller utan vidare jäm-
föra våra arbetsförhållanden med dem uti de stora utländska arbetare-
centra på hundratusentals, kanske I mill. invånare, där den uppväxande
ungdomen kanske aldrig andats ren luft och ej duga till något annat än
att stå vid maskinen, och där det flera gånger händt, att stora fabriker,
när de på grund af den ohäjdade världskonkurrensen ej kunna få syssel-
sättning, själfva låta genom agitatorer sätta i scen en liten strejk för att
en tid slippa föda sina arbetare. Våra fabriker åter äro, tack vare våra
vattenfall och våra spridda malm- samt skogs-tillgångar, lyckligtvis ofta
decentraliserade ute i Guds fria natur, med bostäderna spridda och ofta
försedda med ett potatisland, och arbetsgifvarnes omvårdnad om sina
arbetare har här länge varit så stor, att vi uti detta hänseende samt
uti arbetarelagstiftning stå före många länder, och en känd tysk kunde
efter ett besök i somras vid H usqvarna säga till mig, att sådana fabri-
ker hade han sett förr, men aldrig sådana arbetarebostäder.
Gifvet är dock, att äfven i Sverige finnas stora missförhållanden
beträffande arbetarebefolkningen, särskildt med afseende å sedlighet och
försörjningen på ålderdomen, men torde detta ej bero på den bestående
samhällsordningen, ej ens på den vunna friheten, utan på frihetens miss-
bruk.
Skulle t. ex. arbetaren, synnerligen som ogift, då inkomsten är re-
lativt god, kunna nöja sig med samma kost, klädnad och bostad som
far före honom, så kunde han ganska väl göra tillräckliga besparingar
för sin ålderdom, men naturligt nog är dock, att han, ofta utan stöd af
de förmögnares exempel på sparsamhet, enkelhet och måttlighet, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
