Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM.
Zwischenbau emellan byråkratien och parlamentet. Han föreställer sig, att
anförtroendet af oaflönade Ehrenämter (i likhet med de engelska fredsdomar-
sysslorna) åt godsägare och andra »honoratiores» i landsorterna skulle bilda
utgångspunkten för uppkomsten af en styrande och politiskt duglig gentry
såsom den fasta kärnan i folkrepresentationen och ett förmedlande element
emellan yrkesadministrationen och statens politiskt berättigade, men från aktivt
ansvar uteslutne undersåtar. Hans förslag, som i följd af sakens natur aldrig
varit populära bland något parti och ofta blifvit missförstådda, hafva likväl
delvis vunnit praktiskt erkännande vid den preussiska landsförvaltningens om-
gestaltning genom de nya »kretsordningarna» på 1870-talet, - dock utan att
m·edföra den väntade förbättringen af förhå11andet emellan författning och för-
valtning. Liksom förut klagas det alltjämt äfven i Preussen, från olika parti-
synpunkter, öfver byråkratiens och parJamentarismens ömsesidiga ingrepp i
hvarandras befogenheter.
I själfva verket torde intet selfgovernment (i engelsk mening), liksom ingen
annan förvaltningsforrn, kunna med afsikt upprättas företrädesvis för de därmed
betrodde ämbetsmännens politiska uppfostran, utan tillräckligt afseende på sta-
tens behof af de ifrågavarande ärendenas handläggning just genom dessa och
inga andra organer. Om en viss gren af förvaltningen på ett i sak fullt till-
fredsställande sätt och utan finansernas betungande redan skötes genom aflönade
ämbetsmän, så blir dess öfverlämnande åt ett selfgovernment af Ehrenämter en-
dast ett konstladt och nästan dilettantiskt experiment, som i bästa fall förfelar
äfven sm politiskt pedagogiska verkan liksom alla andra skenåtgärder. Dess-
utom har den gren af förvaltningen, som enligt Gneist ännu tål vid att organi-
seras såsom selfgovernn?ent, icke i den moderna kulturstaten, hvars uppgifter
blifvit så mångfaldigt stegrade och ännu stegras, samma öfvervägande be-
tydelse för det offentliga lifvet som under medeltiden eller ens i det adertonde
århundradets engelska statsskick. Ett selfgovernment inom den lokala polisens
och administrationens område måste alltid trängas i skuggan af den byråkra-
tiska fackkunskapen _inom den offentliga samfärdselns, folkbildningens, helso-
vårdens m. fl. nyare förvaltningsgrenars ojämförligt mera ingripande verksamhet.
Sjä1fva den engelska parlamentarismens utveckling i vårt århundrade har
också, trots statsskickets historiska förutsättningar, i verkligheten inneburit en
fortskridande rasering af det gamla selfgovernment och uppbyggandet af en
byråkrati i allt vidsträcktare omfång. Äfven detta har Gneist skarpsinnigt ut-
vecklat och betonat, i motsats till de gängse föreställningarna om den engelska
konstitutionens lyckosamma »demokratisering». :Men han kan däri endast se
en olycksdiger förvillelse 1 det engelska fo1kets samhällsuppfattning och spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
