Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. A. Eklund: Karrikatyrer af Kristusbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARRIKATYRER AF KRISTUSBILDEN. 2 95
religiösa och etiska området såsom det »irrationellas» område, där man icke
behöfver söka tillräcklig grund.
Kristusbilden skall- af den naturalistiska riktningen alltid insättas i en
ram, som heter »altruism». Där har också den amerikanska förf. satt sin lille
Messias. »Han uppoffrade sig fullständigt för andra.» Men detta uppoffrande
står där alldeles okvalificeradt, så godt som obegränsadt af etiska hänsyn.
Utan vidare skall det just vara summan af Kristi väsende, att han »uppgifvit
sig själf». Det kunde sannolikt lika väl ske för att - a la Buddha -· mätta
ett hungrande djur som för att mätta en hungrande adelsman.
Kristus låter sig emellertid icke inpassas i det antingen - eller, som
~ppställts af den småkloka engelska filosofin - i detta: altruism eller egoism?
Denna filosofis s. k. etik är - om icke annat - alltför kälkborgerlig för att
ens i betydligare mån tangera de lifsproblem, som rörde sig hos nazarenen.
Väsentligen synes mig hela problemet för dessa moralfilosofer kunna uttryckas
så: »Skall jag behålla hela kakan? skall jag ge min nästa hela kakan? eller
skola vi taga halfva kakan hvar?» Om Kristus kallades till doms i den frå-
gan - som mutatis mutandis skall logiskt öfvervägas vid hvarje handling i
lifvet - , skulle han sannolikt helt kort svara: »H vem har satt mig till domare
och skiftesman öfver eder?»
Att de, som icke hafva sinne för det egendomliga hos Kristus, uttrycka
sig så, som skulle enligt hans mening själfuppgifvelse vara något obetingadt
rätt, som skulle man för andras utveckling helt offra sin egen, det är mindre
underligt. Men underligt är, att liknande uttryck komma också från kristet
håll. Hvilken bild af Kristus gör sig exempelvis den, som kan fälla ett ut-
tryck som detta: »Det finns ingen berättigad själfhäfdelse» *. Liknar månne
ej bilden Jesus i New-York? Om det påståendet uttalas: Kristus har .i alla
punkter till det yttersta in i döden just häfdat sig själ/ - vet jag icke, hvad
den, som känner hans lifs historia, skulle kunna invända mot det påståendet.
Bestod icke hans enastående storhet i hvad man kan kalla hans orubbliga
trohet mot sig själf? Han har icke uppgifvit en enda af sina tankar, icke
en enda af sina planer, icke det minsta af sina anspråk - icke alls något af
det som tillhörde hans »själf» offrade han. Och det låter sig med full rätt
sägas, att han vill, det hvar och en skall till det yttersta kämpa för att be-
vara sin >>själ», sitt »lif» - sig själf, om vi vilja bruka det ordet. Är icke
detta själfhäfdelse? Om en person vill fråntaga mig min tro, mitt hopp, mitt
samvetes frid, min tankes frihet, och det icke lyckas är det icke själfhäf-
• Matilda Roos: "Egoism och Lycksalighet".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
