Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Bokanmälningar och litterära notiser - Nye Fortällinger (Björnstjerne Björnson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokanmälningar och litterära notiser.
BJöRNSTJERNE BJÖRNSON: Nye Fortälli’nger. Christiania 1894.
»Absalons Haar» - · den enda förut otryckta af de fyra berättelserna
handlar om en ung, genialiskt anlagd man, Rafael Kaas, härstammande
från den i »Det flager>> kända, vilda Kurtska släkten. Han uppfostras utrikes
af sin unga mor, änka efter en gammal brutal landtbrukare, hvilkens själfför-
tärande kärlek till henne till sist öfvergått i hat. - H vad det var, som för-
mådde den unga, rika flickan att gifta sig med den gamle gubben, som »stab-
bed om hende som et gammelt Fotografiapparat, <ler kunde stille sig selv op»,
får man ej klart för sig.
Emellertid, Fru Kaas, som var en begåfvad och fin, men inbunden kvinna,
kämpar i sin sons uppfostran egentligen för två mål - att utrota hans fäderne-
ärfda karaktersanlag och att få äga honom och alla hans intressen för sig
själf. Men i intetdera lyckas hon. Förgäfves flyttar hon med honom från
land till land - hans böjelse för erotiska äfventyr och kvinnoeröfring flyttar
efter. -
Så lyckas Rafael göra en stor uppfinning på ingeniörsområdet och blir
med ens, till sin mors stolthet, upphöjd till storhet. Nu vill hon få honom hem
till Norge, helst hon önskar lösslita honom från en dålig förbindelse, och så
fara de lyckliga och förhoppningsfulla ti11 hans fädernegård. som de ej sett
sen hans barndom. När de r·o in till »Hel1ebergene» från ångbåten, tycker
han, att de gamla holmarne »var svämmet ud for at ta imod dem; de flytted
sig nu, den ene for den andre, saa Baaten kunde komme frem ». Och ))Som-
mernatten sänked Himlen ned mod dem i Dämringsfortrolighed».
När han nästa dag sitter ute på viken och ror, är hans fröjd att vara
hemma ·igen obeskriflig. »Efter mange Aars Ophold i store Byer at sitte alene
i en norsk Bugt, det er fra et larmende Torv om Formiddagen at stige ind i
en höjhvälvet Kirke, der intet höres udenfra; ej heller en Lyd indenfra uden
hans egne Steg. Helligt, helligt, Renselse, Hensynken, Andagt, - men i en
Lysning og Frihed, som ingen Kirke ejer. »
I denna stämning träffar han sin barndomsvän Helene, prästens dotter,
en sympatiskt tecknad, kärnsund och renhjärtad flicka. I henne förälskar han
sig genast under deras mödosamma stigning, genom obanad skog, upp på det
branta berget med den vida utsikten öfver hafvet. - Helenes berg, där hon
visar honom alla sina små trädplantor, dem hon vårdar och älskar.
Inom kort tid har han klart för sig, att hos Helene ligger hans hela
framtid. För henne hyser han nya känslor, vidt skilda från hvad han förr er-
farit - kärleken till henne är »majestätisk». Men modern vill ännu behålla
honom och vill först se honom uträtta något mer i världen. Hon betraktar
hans sammanträffande med Helene som »Linjebrud paa Järnvejen». Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
