Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE. 609
det i väsentliga delar förklaras utgöra en kolossal usurpation till förfång
för Sveriges en gäng förvärfvade rätt.
Men för så väl dessa båda som andraj något varierande och kanske
förmedlande konstruktioner är det gemensamt, att de anse unionsrätten i
sitt nuvarande skick och för sin framtida utveckling vara oåterkalleligen
bunden vid de rättsfakta och uppgörelserj som skedde under det epok-
görande och ödesdigra året 1814, äfvensom att de anse alla nu och fram-
deles uppstående unionstvister ovillkorligen böra slitas på grund af dessa
1814 års tilldragelsers rättsliga pröfning. Enligt alla de spränglärde herrar-
nes innerliga tro och högtidliga försäkran måste vederbörande i hvarje sär-
skildt praktiskt fall vandra kräftgången tillbaka till ett ängsligt studium
af de upprinneliga »unionsdokumenten>>j i stället för att taga reda på hvad
som för närvarande gäller för rätt och såsom sådan tillämpas i det verk-
liga statslifvet med rättsverkningar., hvilkas faktiska tillvaro ingen kan be-
strida. Orka ej vederbörande själfve med ett sådant studiumj så återstår
dem ingen annan utväg än att blindt tro och lyda de advokatoriske »veten-
skapsmännens>> utsagor, som den praktiske »politikern» endast lär hafva
attj så långt hans svaga krafter tillstädja, i allsköns ödmjukhet verkställa.
Det är mot dylika fördomar (man kan icke bättre säga), som åberopade
lilla afhandling är skrifven, visserligen ingalunda i hopp om att öfvertyga,
än mindre öfvertala, dem., som en gång försvurit sig till de allena salig-
görande grundskrifternas dyrkan, men åtminstone med ärligt bemödande
att för egen och andres eftertanke klargöra de väsentliga rättsmomenten
i föreliggande spörsmål.
Ett par tänkbara missförstånd torde.1
så vidt ske kan, innan dryft-
ningen öfverlämnas åt sitt öde, böra med några ord förebyggas, för så
vidt som hvad redan är sagdt måhända synes otillräckligt för deras veder-
läggning.
Det är alltså icke meningen, att den praktiska politiken har lof att
lägga alla rättsfrågor såsom sådana å sido och endast följa lyckojaktens
eller nyttighetsberäkningens hugskott. Alla politiska åtgärder eller >)refor-
mer», i hvilken riktning de än månde gå, böra verkställås inom den verk-
ligen bestående rättens ram, med begagnande af tillgängliga rättsmedel
och med förändring., när behof göres, af den gällande rätten enligt de
gifna rättsvillkor., som rättsutvecklingen i förhandenvarande skede företer.
Sådana åtgärder och »reformer» måste äfven på förhand noga beräknas
med hänsyn till de rättsverkningar, som af dem i kraft af den gällande
rättens hela sammanhang kunna väntas. Men af allt detta följer icke") att
man har lof att underkänna bestående rättsförhållandens giltighet, därför
att det möjligen historiskt kan uppvisas, huruledes dessa förhållanden leda
sitt upphof från en genom själfva utvecklingen länge sedan öfvervunnen
rättskränkning.
Vidare är det ingalunda meningen att förneka eller underskatta den
historiska forskningens betydelse för rättsbegreppens utredning-i ej heller
rättsbetraktelsens giltighet vid de historiska företeelsernas fastställande och
Svensk Tz’dskrijt 1894. zo. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
