Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Lydia Wahlström: General Gordon. V–IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENERAL GORDON. 261
tydligt farligare för mahdin än Gordon, som hade det felet att vara kristen
och engelsman. Finge Gordon emellertid tills vidare endast 200 man
engelska trupper, så förklarade han sig vilja öfverlämna åt Stewart att
fore Zubairs ankomst fullborda utrymmandet af Khartum, medan han själf
begåfve sig till Ekvatorialprovinserna för att lägga dessa under konungen
af Belgien, som beordrat honom härtill. Slafjakten skulle efter Belgiens
anektering taga slut af sig själf i dessa trakter, och hvad hållandet af
slafvar angår, sä kunde detta, enligt Gordons mening, icke hindras, äfven
om engelsmännen behölle Sudan. »På så sätt skulle Sudan utrymmas
utan blodsutgjutelse. Men dä måste Zubair genast ditsändas, innan folket
allmänt slutit sig till mahdin. Först efter hans ankomst kunde
utrymningen ske och Gordon aflägsna sig.»
Men nu först råkade det fromma nitet inom antislafverisällskapet
alldeles i eld och lågor; man inlämnade en petition till regeringen med
anhållan om att Gordons bön om Zubair till efterträdare alldeles måtte
afslås; och Gladstones regering, som i fråga om Gordon tycks ha varit ett
tämligen viljelöst redskap i allmänna opinionens händer, svarade nej pä
hans anhållan vare sig om Zubair eller om trupper. »Man undskylde
sig med sin fredspolitik och tänkte icke på, att frågan om Zubairs eller
mahdins öfvermakt betydde lif och död för mer än 20,000 garnisonerade
trupper.»
När Gordons upprepade böner om hjälp på ett eller annat sätt
antingen möttes med tvärt nej eller förblefvo obesvarade, afsände han
slutligen i april ett telegram, som innebar fullständig brytning med engelska
regeringen, hvilken han ansåg handla vanhederligt: »Kan jag undertrycka
resningen utan hjälp, skall jag göra detta. Hvarom icke, skall jag draga
mig nedåt ekvatorn och àt Er öfverlämna den outplånliga skammen att
ha öfvergifvit garnisonerna; viss om att Ni eventuellt skola tvingas att
med stora svårigheter söka krossa mahdin, om Ni vilja ha fred i Egypten».
VII.
Planen att aftaga till ekvatorn måste emellertid strax uppgifvas.
Redan vid denna tid var Gordon instängd af mahdins trupper, hvilka
från Frankrike, som ända ut i öknarna var Englands rival, erhöllo hjälp
af både vapen och instruktionsofficerare. I början hade Gordon ingen
aning om de franska stämplingarna. Han ansåg det tvärtom fördelaktigt,
om fransmännen hade en röst med i Egypten. »Om Ni icke kan finna
ridderlighet i ert eget hus, så gör Ni klokt i att låna sådan af edra grannar»,
säger han bittert. En fransman i dervischdräkt, som han fått veta hade
kommit ut till mahdins läger, ansåg han vara Renan, som vid denna tid
sades ha rest till Afrika. Men då Gordon sedermera erfor, att
ofvannämnde fransman hjälpte araberna att rikta sina kanoner mot residenset »
Khartum, afstod han från denna gissning.
På taket af palatset hade Gordon låtit inrätta ett utsiktstorn, från»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
