Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Militärlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
DAGENS FRÅGOR
1910, år närmast afsedd att utgöra en historik, medan det andra,
Svenska armén sådan den är och sådan den kunde vara,
vill sammanfatta utvecklingens resultat, kritiserar dem och framlägger
förslag till deras reformering; ofta gripa emellertid de båda arbetena
öfver på hvarandra.
Utgångspunkten för historiken är den variant af »die alte gute
Zeit», som man, orn man vill, kan se symboliserad i den hurtige
husaren på den kråmande hästen ute vid Djurgårdsentrén; en tid,
då »litet men godt» var det kungliga slagordet, då armén — den
armé, som skulle räddat Danmark anno 64! — hufvudsakligen
utgjordes af ett par tiotusental välexercerade indelta af stadgad ålder,
medan bakom dem stod den oorganiserade massan af beväringar,
öfvade för sig under 30 dagar, med en skjutskicklighet pröfvad i tre
skarpa skott och med rätt att köpa sig fria. Man har skäl att glädjas
öfver att ha hunnit långt sedan dess, men icke att yfvas; ty det bör ej
förgätas, huru man behöfde hela femton år, efter att det fransk-tyska
kriget visat den utbildade värnpliktsarméns absoluta öfverlägsenhet,
för att kunna tillhandla sig — 12 dagars ökning i
beväringsöfning-arna, och att äfven 1901 års härordning icke nått fram till det
klarsynta program, som för 36 år sedan förklingade för riksdagens öron.
Huru litet det är svenska folkets förtjänst att med bevarad
själfständighet och bevarade gränser ha öfverlefvat detta eljes så bistra
halfsekel, hos oss fylldt af kommittéutredningar och parlamentariska
kompromisser — det är ett af de starkaste intrycken vid en blick på
vår försvarsfrågas historia; den spegelbild, som här möter oss, borde
ej verka uppmuntrande till skådespelets förlängning.
Vår nuvarande härordning med alla dess spår af en ovis
prutningspolitik har i förf. en föga nådig granskare, men hans kritik är
vidt skild från den ovederhäftiga negativitetens. På så godt som
alla punkter har han reformförslag, mer eller mindre utarbetade, att
framställa, som det dock skulle föra för långt att här referera.
Framhållas må blott, hur den yttersta förutsättningen för hela hans
reformprogram heter: ökad utbildningstid för de värnpliktige. I det krafvet
står han också — trots olika meningar i andra frågor — i fullaste
öfverensstämmelse med de båda andra generaler utom tjänst, som
förut under året med sina bidrag riktat den försvarspolitiska
litteraturen (Carl Ericson, Om försvaret af Sveriges själfständighet
och /. G. Wikander, Förs vars problemets lösning), liksom med
massan af tjänstgörande militära befälhafvare i deras utlåtanden till
exercisreglementskommittén, hvarom tidningarna dag för dag ha att
förmäla — ett säkerligen värdefullt material äfven för den blifvande
civila kommissionen. Och att ej minst de framtidsdugligaste yngre
krafterna inom officerskåren lifligt omfatta samma uppfattning, står
utom allt tvifvel.
Här om någonsin har man att räkna med en samlad opinion inom
de sakkunniges krets. Men detta kraf är icke heller något
fack-mannamysterium — de skäl, som stödja det, ligga öppna för hvarje
öga, som vill se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
