Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Tyska statsmannabiografier - Hardens Essayer. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 55
understödde, och om hvilken han själf i ett missmodets ögonblick
yttrat att det var omöjligt både att gå med honom och att gå mot
honom.
Af den i Svensk tidskrifts första häfte 1911 omnämnda
samling karaktäristiker, som under titeln Köpfe
förra året utgafs af Maximilian Härden och som i Tyskland
upplefvat en oändlig massa upplagor, har nu nyligen kommit en andra
del. Det är samma författaretemperament och samma teknik, som
möta oss, samma något snobbiga teaterpose både hos de porträtterade
och i synnerhet hos porträttören, samma ensidigt estetiska synpunkter
på politiska personligheter, samma stilens manierism, men också samma
oförnekliga virtuositet i konsten att hvassa en sarkasm eller prägla
ett slagord. I allmänt intresse synes emellertid den andra delen
näppeligen nå upp mot den första, en så fängslande och con amore
gjord porträttskiss som den af baron Fritz von Holstein finner man
där icke. Ä andra sidan är den nya samlingen obestridligen
homogenare än sin företrädare, så tillvida som med några få
undantag de porträtterade äro politiska personligheter. Den Bismarckska
kretsen intager som förut ett betydande rum och öfverallt framlyser
förf:s stolthet öfver att ha stått i personlig förbindelse med
densamma: essay’n öfver »der junge Wilhelm» sysselsätter sig
hufvudsakligen med förhållandet till Bismarck och hufvudpartiet utgöres af
en skildring af dennes fall, äfven i teckningen af kejsarinnan Augusta
dominerar samma synpunkt, och till dessa båda bilder sluter sig den
med verklig mänsklig medkänsla utförda och såvidt man kan döma
psykologiskt välträffade bilden af Herbert Bismarck. Måladt med bred
och flott pensel, vanvördigt om man så vill, men från författarens synpunkt
icke osympatiskt, är porträttet af Edvard VII, vivören och affärsmannen
bland det modernaste Europas statsmän — och framför allt huru olika
den bild respektabel engelsk genomsnittsuppfattning gör sig af Victorias
och Alberts son, sir Ernest Cassels och baron Hirsch’s umgängesvän!
Fängslande är också bilden af Leo XIII, den möderne påfven, med dess
framtidsperspektiv på Gregorius XVII-Rampollas pontifikat. En essay,
som särskildt gjort väsen af sig, mindre kanske på grund af sin
inneboende förträfflighet än därför att den synes ha fört den Hardenska
boken i klammeri med den österrikiska ordningsmakten, är teckningen
af kejsar Frans Josef. En central plats i denna intager kejsarens
förhållande till Benedek, nordarméns olycklige härförare, Skildradt
på grundval af Heinrich Friedjungs bekanta framställning i hans
stora verk öfver kampen om hegemonien i Tyskland samt i den af
honom ombesörjda upplagan af fältherrens efterlämnade papper.
Hade Härden dessutom tagit hänsyn till hvad Alter nyligen framlagt
i en visserligen ej oemotsagd uppsats i Deutsche Rundschau, är det
sannolikt, att den använda färgskalan blifvit ännu några nyanser
mörkare och österrikiska vederbörandes begär att ingripa ännu några
grader varmare. Af samlingens återstående essayer må särskildt
framhållas teckningen af konung Ludvig af Bayern, där förf. ger en i
Härdens
essayer II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
