Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska utveckling under senaste århundraden. Af Gustav von Schmoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 GUSTAV VON SCHMOLLER
ekonomiska idéer undanträngde merkantilismen och lät också
i Preussen Adam Smiths nationalekonomiska naturlära afgå med
segern. Om också Preussen på grund af sin finansiella
svaghet utåt tills vidare måste ansluta sig till Ryssland och
Österrike, så styrdes det i sin inre politik under Stein och
Härden-berg 1822—48 mestadels af liberala generaler och ministrar.
Af dem skapades den nya härordningen med allmän värnplikt
och landtvärn, den liberala agrarreformen, rätten att fritt välja
boningsort och näringsfriheten; närmandet till Bayern och
Wurttemberg möjliggjorde tullförbundet. De styrande hatades
lika mycket af den feodala reaktionen som af den uppstående
rika bourgeoisien, hvilka båda ansågo sig hafva kraf på större
inflytande i staten.
Till grund för tull förbundet (Zollverein), tyska rikets
handelspolitiska förelöpare, låg den preussiska tullstadgan af den 26
maj 1818. Denna skapade för hela staten en enhetlig, fri inre
marknad; en god tullbevakning och en mönstergill
tullförvaltning upprättades. Införselförbuden, utförselstullarna och nästan
alla utförselförbud upphäfdes. Finanstullarna på kolonialvaror
o. d. fastställdes till 30 % af varuvärdet och på
manufakturvaror till 10 %x, för några enstaka till 18 %, hvilket var en
ganska måttlig skyddstull; transittullarna kvarstodo för att verka
som en lockelse för andra tyska stater att sluta sig till
förbundet. Hela tariffen hvilade på praktisk sakkännedom och
icke på doktrinära frihandels- eller protektionist-teorier. I
årtionden var det Europas liberalaste tullförfattning. England
följde exemplet först 30 år och Frankrike 40 år efteråt. Att
genomföra lagen af 1818 föll sig att börja med svårt nog,
alldenstund de tyska grannarna klagade öfverljudt öfver
gränsbevakningen och Rhenländerna öfver hela systemet; men efter
några års förlopp visade det sig, att man både finansiellt och
nationalekonomiskt träffat det rätta. Småningom gjorde de
andra tyska staterna närmanden, begärde inträde i det
preussiska systemet, antogo alltmera de preussiska tullanordningarna
och den preussiska tariffen.
Anslutningen från de andra tyska staterna, utom Österrike,
fullbordades under åren 1828—53. Tullföreningen var
säkerligen ingen särdeles felfri anordning; för vissa skattepliktiga
artiklar kvarstodo ännu inre tullgränser, öfverenskommelsen
gjordes alltjämt bara för 12 år, och hvar gång den skulle för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
