Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Brytningstiden. Af Ebba Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som alltså här i lugn och ro kunna förkofra sig i alla slags
kvinnliga idrotter, med riklig tid till litteraturläsning, handarbete och
huslig ekonomi. De, som släppas fram till studentexamen, äro de, som
bäst lämpa sig att vara gossarnas jämbördiga kamrater, och
samarbetet kan vara ovanligt trefligt och jämnt i sådana gymnasieklasser.
Naturligtvis äro mellanklasserna de svåraste, både i samskolor och
särskolor; men den slöhet och håglöshet, som hos både gossar och
flickor och kanske mest hos de förra visar sig i 14—15-års-åldern,
är dock icke något hopplöst faktum, för hvilket uppfostraren
motståndslöst har att böja sig. Om flickorna skulle ligga litet öfver i
den egentliga Öfvergångsåldern och gossarna då få spänna sina
krafter en smula för att följa med — hvad orätt sker dem egentligen,
när de ändå på gymnasiet fullkomligt taga skadan igen? Det yttrande
som professor Lehmann anför efter Compayré, att »det icke är någon
tilltalande situation för de unga blifvande männen att under denna
period, hvarunder de af naturen äro slöa både till viljan och
intelligensen och deras yttre och inre har sina svagaste sidor, vara tvungna
att presentera sig för det lyckligare utvecklade könet och besegras
af detta», är väl ändå en väl fransk synpunkt. Men jämvikt mellan
de olika elementen måste det ju vara i en samskola, både manlig
och kvinnlig ledning, både lärare och lärarinnor i riktiga
proportioner; och naturligtvis är det äfven önskvärdt (fast det är ju svårare
att reglera), att antalet gossar och flickor hålles någorlunda jämnt.
Professor Lehmann säger, att den manliga parten hittills varit »mest
lidande > på samundervisningen; kan han verkligen i detta omdöme
inbegripa sitt eget ursprungliga hemlands skolor? I den
»samskolereform», som infördes i Danmark 1903, hade ju nämligen flickorna
det från början så illa förspändt som möjligt. »Samskolorna» voro
helt enkelt vanliga gosskolor, i hvilka flickor stoppades in, utan att
timplan och organisation undergingo annat än helt ytliga förändringar;
lärarepersonalen var alltjämt till öfvervägande del manlig, och så
rädd var man ändå för det kvinnliga elementets öfvervikt, att man i
instruktionen för »inspektrisen» (första lärarinnan), särskildt inryckte
en passus om att hon »ikke i mindste Maade maa betragte sig som
en med Rektor sideordnet Myndighed». Det var nog också en
utbredd mening bland danska lärarinnor, att flickorna haft det mycket
bättre i de flickskolor, som nu mångenstädes konkurrerades ihjäl.
Om gossarna i alla fall verkligen haft svårt att göra sig gällande i
dessa nya »samskolor», kan detta möjligen tillskrifvas det i Danmark
starkt förhärskande examensväsendet, för hvilket flickorna nog äro
särskildt lagda; täflingskampen på skolbänken måste ju bli särskildt
skärpt i ett land, där hvartenda examensbetyg i hvartenda ämne
offentliggöres i tryck!
Den andra af professor Lehmanns anmärkningar mot samskolan
är mera djupgående. Den vill nämligen göra gällande, att
samundervisningen är ett led i det arbete, som »sträfvar att utjämna de
maskulina och feminina typerna», en degenerationsprocess af största fara
för släktet. Hvad vi samskolevänner betraktat som en fördel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
