Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Ukrainafrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 157
förföljdes. Ännu så sent som 1876 upprepade en ukas förbudet mot
hvarje tryckt litteratur på det ukrainska språket, ett förbud, som först
efter revolutionen 1906 faktiskt började träda ur kraft. Böndernas
lifegenskap var också en gåfva af tsardömet.
Numera vill emellertid Ukraina lefva upp igen.
Nationalitetskänslan har vaknat till full medvetenhet, skalder hafva i sina sånger öfver
nationella motiv gifvit det gamla språket nytt lif, och deras diktning
har blifvit hela folkets käraste egendom. Främst i rang bland dessa
nationalskalder står den märklige målaren och diktaren Taras
Sjev-tsjenko, född såsom lifegen 1814, friköpt 1838, för sin diktning fången
och förvisad till Sibirien åren 1847—1857, död redan 1861, men hos
sitt folk lefvande i oförgängligt minne för sina flammande, mot det
ryska förtrycket riktade frihetssånger. Femtioårsdagen efter hans död
1911 (den 10 mars), hundraårsdagen efter hans födelse 1914 (den 9
mars) hafva särskildt tjänat att återupplifva hans hågkomst, och
öfverallt i de ukrainska länderna beredde man sig i fjol till storartade fester,
då, såsom vanligt, moskoviterna grepo in med sina förbud. Särskildt
1914 ledde emellertid konflikten till sammanstötningar; och att den
österrikiska regeringen tillät de minnesfester, som den ryska förbjöd,
stegrade naturligtvis förbittringen mot den senare.1
Ukraina-rörelsens nuvarande mål är ett själfständigt Ukraina.
Därigenom skall, säga dess målsmän, dess folk åter blomstra upp till
den kultur, som dess begåfning förtjänar, men som först ett nära
500-årigt tartarvälde och därpå dess moskovitiska fortsättning hållit
nere. Det skall då för egen del och ej för andras kunna begagna
sina rika naturliga hjälpkällor, sin fruktbara »svarta jord», som
betäcker tre fjärdedelar af dess område och gifvit Ryssland en
tredjedel af rikets hela sädesproduktion, sina betydande vin- och
fruktodlingar i Svarta-hafsländerna, sina mineraltillgångar — salt, järn, kol,
kvicksilfver m. m. — hvilka utgöra 50 till 100 procent af Rysslands hela
produktion däraf o. s. v. Just genom Ukrainas besittning, säger
Rud-nyckyj, har Ryssland därför blifvit hvad det är, och dess »alltför stora
maktställning kan blott genom Ukrainas frånskiljande brytas». Detta
Ukrainas lösryckande skall också, framhåller han, befria
Kaukasus-länderna från moskoviternas välde, Ralkanstaterna, Svarta hafvet och
Persien från deras tryck och göra slut på alla ryska drömmar om
makten öfver vägen till Indien.
Engelsmannen, Bedwin Sands, ser saken något annorlunda. Han
synes snarast önska Ukrainas autonomi eller fulla frigörelse från det
storryska väldet, för att därigenom skulle möjliggöras en fredlig union
mellan alla slaviska folk, hvilken han synes vilja betrakta såsom en
framtida fredsgaranti inom Europa. En union af slaverna kan
nämligen, menar han, blott »blifva en organisation för försvar»; deskulle
aldrig kunna glömma sina inbördes separatintressen tillräckligt för att
1 Jubileet har bl. a. föranledt utgifvande af arbetet Taras Sjevtsjenko,
Der gr ö ss té D i ch t er der Ukraine (Wien 1914), som ger en synnerligen
intressant bild af skaldens lif, diktning och åminnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
