Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Den norska storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 385
medlemmarnas sida. Den arbetsinställelse, som utbrutit inom
bergverks-och mekaniska verkstadsindustrierna, omfattade ett tjugutusental
arbetare. Denna här ökades med 3,000 från salpetertrusten. Och så
förklarade arbetsgifvarna sympatilockout, hvarigenom hela antalet arbetare
sålunda inbegripna i konflikten belöpte sig till omkring sextio tusen.
Som bekant hade det nu härskande regeringspartiet vid 1912 års
stortingsval utfäst sig att införa obligatorisk skiljedom äfven för
intressetvister mellan arbetsgifvare och arbetare. I denna tidskrift har
förut lämnats meddelanden om dessa spörsmåls hotfulla utveckling
särskildt 1914 och 1915 (se årg. 1913, sid. 380—82, och årg. 1915, sid.
384—86). Inför det bullrande hotet om stortrejk i fjol drefs regeringen
att taga tillbaka den del af förslaget, som rörde det obligatoriska
skiljedomsinstitutet: riksförlikningsmannainstitutionen blef resultatet
af denna stortingsperiods gärningar på ifrågavarande område.
Fjolårets stortingsval ledde till en fortsatt vänsterregim. På visst sätt
kvarstod partiets förpliktelse till valmännen med hänsyn till den
tvungna skiljedomsanordningen. Lagförslaget låg kvar hos regeringen.
Just som konflikterna nu i vår tillspetsades och storlockouten
beslutats, lades det fram, genomgick den författningsenliga proceduren
inom stortingets båda afdelningar (odels- och lagtingen) och segrade.
Midt under dessa förhandlingar proklamerade fackföreningarnas
landsorganisation storstrejk, hvars syfte uppgafs vara att »markera
arbetareklassens afståndstagande från förslaget». I denna arbetsnedläggelse
deltogo nu omedelbart 70,000 arbetare; men om ett par veckor, sedan
flera aftals uppsägningstid utlöpt, skulle siffran ha uppgått till ungefär
115,000. Landsorganisationens strejkorder utfärdades den 6 juni på
aftonen, den stora arbetsinställelsen började igångsättas följande dag;
och den 9 juni promulgerades skiljedomslagen. Promulgationen
åtföljdes af en kungl, resolution, som innebar, att de utbrutna
arbetsinställelserna skulle upphöra senast den 13 i samma månad.
Ehuru arbetsgifvarna, särskildt genom sina organisationer, förut
med mycken eftertrycklighet tillkännagifvit sin motståndsställning till
förslaget, förklarade de sig under den rådande utrikespolitiska situationen
icke vilja drifva obstruktion och utsago sitt ombud bland
skiljedomstolens fem ledamöter. Fackföreningarnas landsorganisation
sammanträdde, men vägrade utse sin representant inom domstolen: det vardt
då, enligt lagens föreskrift, regeringens uppgift att göra detta. Den
man, som tillsattes, åtog sig efter åtskilliga om och men uppdraget.
Och samtidigt beslutade landsorganisationens kongress upphäfva
arbetsinställelsen, hvilken, huru pass omfattande den än var, egentligen ej
kan karakteriseras som storstrejk. Återgången till arbetet skedde
raskt nog, fastän med åtskilliga gnisslingar och slitningar.
Den teoretiskt och praktiskt svaga grundvalen för en
skiljedomslagstiftning af denna art skola vi ej i detta sammanhang närmare
beröra. Det är nämligen en annan fråga, som för närvarande är af
kanske mera omedelbar vikt och kräfver uppmärksamhet, den frågan
nämligen: hvilka speciella förhållanden bilda miljön för den
stadigvarande sociala oron i Norge?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
