Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sammanhållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara, att Venizelos’ vederlikar äro mycket farliga för länder
som vilja bevara sin själfbestämningsrätt. Detsamma gäller
den balanseringspolitik, som bedrifvits af föga nogräknade
politiker i Italien, Bulgarien och Rumänien och som nog kunnat
påräkna vissa sympatier af neutrala politiska realister i andra
länder; ehuru långt att föredraga framför den grekiska
själfuppgifvelsen, emedan den åtminstone ej utlämnat statsmakten, har
äfven denna fria täflan mellan utländska makters anhängare
inom länderna visat sig nästan ofelbart leda till indragning i
kriget. En stat, som fullt tillgodoser sitt försvar, hvars
regering obevekligt fasthåller landets neutrala ställning och med
alla till buds stående medel beifrar öfvergrepp däremot och
hvars folk behärskas af nationell själfbevarelseinstinkt — en
sådan stat har vissa möjligheter att hålla sig klar från
bränningarna, men däremot knappast andra. Full säkerhet
bjuder visserligen detta lika litet som något annat; men under
kriget har dock, med undantag af Belgien, ingen europeisk
stats territorium kränkts och ingen stat indragits, utan att
statens egna medborgare haft sin mycket betydliga del i fredsbrottet.
Inför den ständigt mörknande horisonten gäller det alltså,
för hvarje stat som vill hålla sig utanför, att skapa alla
tänkbara materiella och moraliska garantier till stöd och skydd
för denna vilja. Hvarje eftergift i landets
själfbestämningsrätt blir en förevändning för nya kraf, tills slutligen såsom i
Grekland en politiker afvisas såsom regeringschef genom
maktspråk af en utländsk minister, post- och telegrafförvaltningarna
måste öfverlämnas i den ena krigförande partens händer,
regeringen måste finna sig i att utvisa motpartens påstådda agenter
och anhängare ur landet, hvarvid den inhemska polisen ej
ens får förtroendet att häkta de misshagliga, utan måste
öfverlämna detta åt de utländska makternas egna organ, och det
fullständiga utplånandet af den inhemska statsmakten står såsom
tämligen ofrånkomlig och nära förestående slutpunkt. Ehuru
lyckligtvis alla därmed ens tillnärmelsevis jämförliga exempel
fattas från närmare liggande länder, kan det dock ej vara
utan sin allvarliga risk för ett land att till den grad uppgifva
sin ekonomiska själfständighet, som sker när en af de
krigförande bestämmer exempelvis öfver licensgifningen i ett
neutralt land och på denna grund kan träffa uppgörelse med en
annan stat om »tillhandahållande» af ett neutralt lands egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
