Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dyrtid och varubrist. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYRTID OCH VARUBRIST
Våra s. k. dyrtidsbotare ha knappast som regel haft sinne
för alla sidor af det stora samhällsonda, de trott sig om att
afhjälpa. De mest dilettantiska, som tyvärr också höra till de
mest inflytelserika, ha resolut gått framåt på en väg, som
oafbrutet förvärrat det onda, och därvid alltför ofta fått de i sista
hand beslutande med sig; men äfven de, som påyrkat i och
för sig gagneliga åtgärder, ha visat en genomgående oböjdhet
att se problemets olika sidor på en gång.
Att dyrtidsproblemet har en penningsida, d. v. s. att
prisstegringen sammanhänger med ändringar i penningmängden, är till
en början ett alldeles ofrånkomligt faktum. Stiger mängden
(eller omloppshastigheten) af betalningsmedel, medan allt annat
förblir sig likt, så stiga priserna lika mycket sorn
penningmängden; och stegringen af penningmängden under kriget har helt
enkelt varit fabelaktig. Endast för de fem länderna Ryssland,
Tyskland, Frankrike, England och Italien har mängden af
utelöpande sedlar, utöfver hvad som ersatt indraget och lagradt
guld, så vidt det kan utrönas, i medeltal stigit med nästan jämnt
en milliard (ett tusen millioner) kronor i månaden eller omkring
28 milliarder (28,000 millioner) kronor till midten af oktober
1916 från krigsutbrottet. I jämförelse härmed äro de svenska
siffrorna försvinnande, men i och för sig äro de nog så
betydande; sedan krigsutbrottet har Riksbankens sedelutgifning stigit
från 206 till omkring 360 millioner kronor, samtidigt med att
bankernas avistaräkningar stigit från 270 till 606 millioner
kronor. Äro då varuförhållandena samtidigt oförändrade, så kan
ingen makt i världen hindra priserna att stiga, d. v. s. att minska
den mängd varor, man får för hvarje penningstycke; lika gärna
kunde man försöka åstadkomma, att det blefve lika många äpplen
åt hvar liten gosse, om samma förråd måste delas på dubbelt
så många små gossar som förut.
34. Svensk Tidskrift 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
