Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Dyrtiden, riksbanken och utlandet - Norsk kristidspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 DAGENS FRÅGOR
därmed mängden af betalningsmedel begränsas — prisnivåns
stegring hejdas.
Så till vida är allting klart och — det kan väl ej bestridas —
t. o. m. rätt enkelt. Emellertid innebär det nuvarande läget en
komplikation, som ingen gjort så mycket för att klargöra som just
prof. Davidson. Denna komplikation är förhållandet till utlandet,
d, v. s. närmast till de krigförande länderna, och på denna punkt
är det mer berättigadt än på någon annan att tala om — visserligen
ej oundvikliga men — svårundvikliga konsekvenser för vårt land af
den allmänna ekonomiska utvecklingen i världen. Sammanhanget
består i att den faktiska kapitalbristen och den däraf föranledda
»naturliga» räntefoten är mycket högre i de krigförande länderna,
närmast Tyskland, än hos oss. Följaktligen blir en räntefot, som
motsvarar våra egna ekonomiska förhållanden, lägre än den som kan
fås utomlands samt föranleder en oafbruten ström af kapitalexport
eller kreditgifning till utlandet. Att detta förhållande ej ursäktar
den äfven med häns}^n till våra egna förhållanden alltför låga
räntefoten utan tvärtom förvärrar dess verkningar, är väl påtagligt. Men
själfva olägenheten bör på något sätt mötas.
Den närmast till hands liggande utvägen kunde synas vara att
höja vår räntefot ända därhän, att den komme i paritet med den
»naturliga» utländska (som är ojämförligt högre än de i utlandet
officiellt noterade räntesatserna). Men som prof. Davidson anmärker,
skulle detta medföra en högre räntefot för oss än som motsvarade
vårt inre ekonomiska läge och följaktligen medföra alldeles motsatta
verkningar mot dem som följa af den alltför låga räntefoten, sålunda
sjunkande prisnivå och stark hämsko på företagsamheten. Kunde
detta förlöpa något så när lugnt, vore skadan häraf obetydlig om
ens någon; men nu är ingenting mer ägnadt att framkalla förödande
kriser än en utveckling, som tvingar producenten att sälja sin färdiga
vara efter en lägre prisnivå änden till hvilken han köpt råvaror
och arbetskraft. Denna väg är därför knappast tillrådlig, och då
återstår intet annat än att eftertryckligt och fast reglera
kreditgif-ningen till utlandet, såsom påpekats här i tidskriften redan för mer
än "ett halfår sedan (Export på kredit, h. 5 1917, sid. 380 f.).
De erforderliga åtgärderna äro alltså: höjd räntefot och åtgärder
mot kreditgifningen till utlandet. Någon farhåga för olägenheter af
dessa åtgärder behöfver man ej hysa och särskildt ej beträffande den
senare. En hur stark räntestegring som helst verkar förmånligt på
näringslifvet, när den blott ej är starkare än hvad som motsvarar
den »naturliga» räntefoten, medan hvarje lägre räntefot än den, som
uppnår detta, kumulativt, d. v. s. ständigt på nytt, drifver upp
prisnivån och försämrar läget. Hvar dyrtidens orsaker och botemedel
äro att söka, behöfver man alltså ej vara i tvifvel om.
I den mån tillförseln af lifsmedel från utlandet hotadesy
sökte man på svenskt håll helt naturligt hämta lärdom
från grannländerna, där förhållandena voro mest likartade. Den
Norsk
kristidspolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
