Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Franska synpunkter på svensk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 373
lärde Maurys historiska orakelspråk aldrig framträdt som Sveriges
vare sig viktigaste eller farligaste fiende. Egentligen var det nämligen
tyskarna, som begagnade sig af Peter den stores Ryssland för att krossa
Sverige. Det är karakteristiskt för Maurys hela åskådning, att Sverige
icke får ha något irredenta i Finland, naturligtvis därför att Ryssland
varit allieradt med Frankrike; däremot dröjer han utförligt vid
skildringen af de landförluster söder om Östersjön, som tillfogats Sverige
af Tyskland. Ett svenskt irredentakraf på t. ex. Pommern skulle
säkerligen stödjas och förordas af Maury, liksom det redan för ett
par år sedan förordats af hans landsman Louis Dimier (jfr denna
tidskrift årg. 1915 sid. 584); men för Finland kan han icke tänka sig
att någon svensk kan hysa något intresse; förefinnes något dylikt,
är det utan tvifvel uteslutande beroende på tyska intriger.
De svenska auktoriteter, som framträdt med för fransk opinion
misshagliga uttalanden i den ryska frågan, affärdas af Maury med
lekande lätthet; framför allt gäller detta om Sven Hedin, hvilken
han söker misskreditera bl. a. som geograf. Han genomreser
nämligen hela Asien »utan att tolerera några följeslagare eller vittnen» —
en anklagelse, som åtminstone har originalitetens intresse. Som stöd
för sin egen åskådning har han emellertid att anföra ett flertal
profeter af första ordningen: Ivan Lagervall, »le meilleur écrivain
poli-tique de la Suéde» (en för svenska läsare onekligen litet oväntad
upplysning), Ossian-Nilsson, partisekreteraren Gustav Möller och den
ryske ingenjören Emeljanoff. Man skall ju under tider sådana som
de närvarande inte blifva förvånad öfver någonting; men om Maury
tänkt sig att hans bok skall tagas på allvar och utöfva något
inflytande i Sverige, borde han allt ha skaffat sig andra auktoriteter på
detta område. För Frankrike kan hans argumentation möjligen passa
— där tar man för närvarande emot litet af hvarje, endast
författaren har den rätta tron — men här i Sverige ha vi ännu inte hunnit
riktigt så långt. Sven Hedin är förvisso icke någon ofelbar politisk
auktoritet, men nog väger han åtskilligt tyngre än herrar
Ossian-Nilsson och EmeljanofF.
Maurys sympatier äro, som man af ofvan anförda stickprof kan
förstå, äfven i personligt hänseende helt och hållet begränsade till
de svenska vänsterpartierna. En varm hyllning ägnar han åt Staaff,
»cet honnéte homme, ce Suédois å intelligence claire, å la volonté
ferme», hvilkens lefnadslopp han för öfrigt skildrar med något väl
romantiska färger; hela hans politik och särskildt hans passiva
hållning i försvarsfrågan tillvinner honom författarens varma beundran.
Hans fall var enligt Maurys uppfattning ingalunda resultatet af
någon rörelse inom landet utan en följd af tyska intriger. Bondetåget
var, det ha åtskilliga svenskar berättat för Maury, ett fyndigt
plan-lagdt tyskt experiment, ett första försök att i Tysklands intresse
mobilisera Sveriges krafter, innan den stora militära kraftmätningen
skulle börja. Det kommer Maury att erinra sig vissa våldsamma
företeelser i Ungerns inrepolitiska lif, och Hammarskjöld framstår
för honom som den svenska motsvarigheten till Tisza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
