Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Våra diplomatiska »segrar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 DAGENS FRÅGOR
är denna brist på rent teknisk effektivitet, som gör en i och för sig
missriktad politik dubbelt farlig.
Det utrikespolitiska problem, som uppkom strax före årsskiftet,
var frågan hur man skulle kunna begagna de extraordinära chanserna
att på en gång tillförsäkra Sverige den för dess nationella existens
vitala Ålandsgruppen och bevara ett intimt vänskapsförhållande till
den nya, själfständiga finländska staten. Uppgiften löstes så mästerligt,
att vi både fingo våra möjligheter att förvärfva Åland i högsta grad
minskade och lyckades framkalla en svenskfientlighet i Finland, som
vi knappast kunnat drömma om. Man beslöt sig för en humanitär
expedition till Åland och bar sig så fumligt åt, att man väckte
misstankar i Finland om våra afsikter och lockade tyska trupper
till ögruppen i syfte att hindra ett befaradt engelskt schackdrag i
Östersjön. Genom en hart när obegriplig brist på förmåga att sköta
sakerna, parad med öfverdrifven rädsla för det stora okända i den
framtida utrikespolitiska utvecklingen, lyckades man så försitta de
mest utomordentliga tillfällen att binda Finland vid Sverige och i
stället kasta det i armarna på Tyskland, som nu — sedan det lyckligt
afslutat sin roll som germanismens förkämpe i världen — i ljuft
förbund med den mest ytterligtgående finska nationalismen kört bort de
svenska officerare, som Finland till stor del haft att tacka för sin
räddning, och bereder sig att efter bästa förmåga undertrycka den
svenskhet, hvars naturliga stöd i det gamla stamlandet blifvit
undanryckt. Vi kunna harmas öfver detta Tysklands beteende, men vi
kunna ändock aldrig dölja för oss, att allt detta dock är följden af
vår egen förvända Finlandspolitik. Och nu till sist har kommit det
stora, länge bebådade glansnumret i den nuvarande svenska
regeringspolitiken i form af ett aftal, hvilket, hvad man än må tänka om den
allmänna politiska uppfattning som ligger bakom det, bjuder så
föga af säkra fördelar, så orimligt mycket af säker underkastelse åt
båda de stridande maktgrupperna och så oerhördt stora faror för
vår framtid. Ej ens den skandinaviska samverkan, hvartill ju äfven
den nuvarande regeringen bekänner sig, har man genom denna politik
lyckats förskaffa sig. Det gamla sättet att isolera de olika
skandinaviska länderna och vid underhandlingarna spela ut de eftergifter, som
tidigare afpressats ett skandinaviskt land, till skada för de andra, har
tydligen äfven denna gång med framgång kunnat användas af
enten-tens statsmän.
Har man en gång slagit in på den politiken, att före nationella
och bestående värden sätta ögonblickets materiella intressen, borde
man åtminstone ha kunnat lära något af den onekligen mycket stora
tekniska skicklighet, som kännetecknat den danska utrikespolitiken.
Men också härtill hade krafts mera personlig duglighet och
kallblodighet, än hvad den nuvarande svenska utrikespolitiska ledningen
är i stånd att prestera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
