Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Demokratien och framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 597
demokratien, hvilket ej blott Rysslands utan äfven Tysklands öde
under världskriget visar. Demokratien har emellertid alldeles icke
borteliminerat denna svårighet ur statslifvet; tvärtom den har
yttermera förstorat den. Folket har sannerligen icke fått någon
öfver-naturlig gåfva att alltid bedöma hvad som är rätt och klokt och
ännu mindre kraft att alltid handla därefter. Alldeles som förr i
vår historia kräfves ej blott folkets medverkan, utan äfven att dess
ledare förmå öfvertyga alla olika klasser och grupper inom
samhället om nödvändigheten att göra de uppoffringar för landets välfärd,
som höra till statslifvets grundbetingelser, ett arbete som kräfver
icke blott sällsynta förståndsgåfvor utan äfven karaktärsegenskaper
af alldeles särskildt slag. Och detta gäller icke blott de stora
statsmännen, på hvilka vår tid icke blott hos oss utan i hela världen
visat sig så absolut utfattig, utan också det ledarskap, som kommer
mer inom det politiska hvardagslifvets mariginal. Vi ha alltför många
exempel från historien på hum bristen på orädd, klok och
osjälf-visk ledning fört ett land till undergången.
Här ligger demokratiens största crux. Demokratien kan
otvifvelaktigt under god ledning blifva en nationell styrkekälla för ett land,
men det kan icke nekas till, att själfva demokratien också innebär
en hel del ogynnsamma moment särskildt i fråga om ledareproblemet.
Att aflyssna folkviljan i stället för att leda den är icke blott en
mera angenäm och mindre — både i fråga om förstånd och karaktär
— fordrande sysselsättning; den ger också tyvärr, äfven orn den för
till slutligt misslyckande, stora förutsättningar i den politiska
karriären inom ett demokratiskt samhälle. Utan ett målmedvetet och
samlande arbete på att skänka den demokratiska formen det
lands-gagneliga innehållet är därför på denna afgörande punkt den förra i
och för sig ägnad att medföra sorgliga resultat.
Det kan ej nekas, att här måste stora farhågor föreligga
beträffande den nuvarande situationen i vårt land. Vi ha ju sedan
gammalt folkstyre här i landet, och särskildt 1909 års
rösträttsutvidgning har ju gjort, att vi fått åtskilliga erfarenheter om de
verkningar af demokratien, hvilka den nu inträdda författningsändringen
måste i ofantlig grad förstora. Att dessa icke gått i riktning af att
lyfta den personliga nivån hos politikens utöfvare, därom torde råda
en sällspord! enig mening. Det är här som arbetet först och främst
måste sättas in. Vi sakna i motsats till England en politiskt bildad
och verksam klass med starka traditioner och förmåga att bilda
den nödvändiga ryggraden i ett demokratiskt samhälle. I stället har
alltmer i vårt land den andliga öfverklassen — som sträcker sig
genom alla ekonomiska och sociala lager af befolkningen och som
gifvetvis är företrädd inom alla åskådningar — alltmera vändt
statslifvet ryggen i förakt för de motbjudande dragen hos den moderna
demokratiska politiken och kanske äfven i känsla af de personliga
obehag och den otrefnad, som det offentliga lifvet i dess nuvarande
form för med sig.
Det har blifvit en flykt från politiken till andra områden af sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
