Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Alltings återställelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som på dylikt uppenbart omoraliskt sätt kommit till öfverflöd och
makt — eller kanske snarare mot dem, om hvilka man tror att så
är fallet. Så är bolsjevismen, äfven den, i mångt och mycket en
frukt af den brottsliga ödeläggelsen af penningväsendet.
Under dessa förhållanden är det allt annat än öfverraskande, att
yrkanden kommit fram om åtgärder, som skola göra det gjorda
ogjordt igen, som skola upphäfva verkningarna af penningvärdets
fall och i sammanhang med dess återställelse ge hvar och en
tillbaka den ställning han eller hon skulle ha haft, om penningvärdet
fått förbli oförändradt. Detta kraf får ökad styrka därigenom att,
om penningvärdet återföres till sin gamla nivå utan en sådan
reglering, samhället än en gång kommer att vändas upp och ned, utan
minsta säkerhet för att de individer som ledo af den förra
omhvälfningen nu få gagn af den senare, eller vice versa.
Hos oss är det närmast professor Wicksell, som har tagit till orda
för dylika åtgärder, genom hvad han kallat en likvidationskammare,
som skulle undersöka hvad hvar och en vunnit och förlorat;
meningen är dock knappast: enbart genom penningvärdets fall, utan
genom krigets omhvälfningar öfver hufvud taget. Emellertid skulle
en dylik åtgärd efter all sannolikhet visa något som sällan
tillräckligt beaktas, nämligen att det ekonomiska lifvet ej erkänner det
tempus som heter perfektum eller preteritum, utan endast presens och
futurum. Hvad som har varit, påverkar ej människors ekonomiska
handlingar annat än i den mån det fortfarande är en lefvande
verklighet; ur förflutna tiders »gulasch» ha spirat upp släkter med den
mest obestridda aristokratställning på både ekonomiska och andra
områden, liksom de som begrafts af den ekonomiska floden ej kunnat
resa sig eller sina afkomlingar annat än genom en insats i det nya lif
som därefter kommit. Naturligtvis skulle man önska, att det vore
annorlunda och att den sociala tillvaron hölle individerna räkning
för tidigare insatser; men så är det icke. »Non olet», den luktar ej,
är ett gammalt, endast alltför sant ord om »penningen», d. v. s.
ekonomiska värden öfver hufvud.
Går man då frågan närmare in på lifvet och undersöker, hvilka
svårigheter en »likvidationskammare» skulle möta, består den första
bland dem i det ekonomiska lifvets oerhördt sammansatta väfnad,
där trådarna sannerligen ej ligga i dagen. Gällde det att ge alla
människor precis tillbaka den ställning de hade den 1 augusti 1914,
så kunde visserligen ingen kalla en sådan uppgift lätt. En mängd
är döda och en mängd andra har kommit till, ännu en mängd andra
har genom naturens ordning fått ändrade behof, ändrad förmåga att
slå sig fram, ändrad sinnesriktning, och samtidigt är allting något
annat än det var för 50 månader sedan. Det finns en novell af
François Coppée, hvilken skildrar hur en svindlare, som en gång rymt
med en mängd människors besparingar, efter flere år kommer
tillbaka och uppsöker de bedragna för att ställa allt till rätta igen,
men på hvarje punkt möter dessa lifvets outplånliga spår och till
sist måste konstatera, att gjord gärning hafver ingen återvändo. Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
