Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 RAFAEL ERICH
socialdemokraterna i fråga om den ekonomiska politiken hindrat
uppkomsten av regeringskoalitioner mellan center och vänster.
Av utomordentlig betydelse är naturligtvis de olika partiernas
och särskilt den socialdemokratiska vänsterns förhållande till
landets försvarsväsen och utrikespolitik. Det torde vara skäl
att erinra därom, att försvarsfrågan under den ryska tiden
egentligen var en rättsfråga och en fosterländsk hjärteangelägenhet.
Finland hade rätt att upprätthålla en egen försvarsorganisation,
och indragningen av dess militärväsen innebar en den djupaste
kränkning av den nationella självkänslan. Något verksamt yttre
värn för autonomin kunde detsamma däremot icke erbjuda. Det
var ju dock ett vapenlöst hävdande av lag och rätt det slutligen
kom an på. Frihetskriget lät försvarsviljan och förmågan kraftigt
framträda, men det tidigare förhållandet har nog även därefter
utövat ett visst inflytande. Den allmänna opinionen reagerar,
stundom kanske alltför öppenhjärtigt, mot orättvisor och
övervåld på det internationella området; man fordrar, att det som
måste erkännas såsom rätt, jämväl skall lända till tillämpning.
Man har vidare inom rätt vida kretsar godtroget hängivit sig åt
föreställningen om det nya internationella rätts- och
fredstillstånd, som under hägnet av Nationernas förbund skall betrygga
de små staterna. Det i rymden svävande avrustningsperspektivet
och alldeles särskilt en dyrkan av neutralitetsidén, som ofta haft
föga gemensamt med verkligheten, hava spelat en avsevärd roll
vid behandlingen av värnpliktslagen och militärbudgeterna. Vid
sidan härav göra sig emellertid på borgerligt håll strävanden
gällande, som icke äro förenliga med en rent passiv
utrikespolitik, varemot socialdemokratin, fruktande även för skenet av
något slags äventyrspolitik och därför även a priori
misstänksam gentemot utrikespolitiska »orienteringsfrågor» av allvarligare
innebörd, icke sällan synes benägen att förorda vad man kunde
kalla en neutralitets- och passivitetspolitik a outrance. Det är utan
vidare klart, att ett dylikt åskådningssätt lätt kan leda till
betänklig eftergivenhet, främst naturligtvis gentemot Ryssland, vare
sig detta Ryssland är av den ena eller andra kulören, och till
ödesdiger* försumpning, synnerligast om i samband därmed
förkunnas den fördärvliga läran, att det, eftersom Finland dock icke
länge skulle förmå motstå ett övermäktigt ryskt anfall, är
utsiktslöst och oförenligt med god statshushållning att bringa
försvarsväsendet stora och tunga offer. Man är härvid benägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
