Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska socialförsäkringen. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 GÖSTA BAGGE
modärna arvtagare äro den storartade, frivilliga sjukkasserörelsen
och fackföreningarnas arbetslöshetskassor.
Överallt gäller det här att tillse, att man ej, när man med
socialförsäkringen inför en ny institution bland alla de gamla,
river ned dessa, om man ej har något bättre att komma med
eller om man ej kan bereda plats för det berättigade i de nya
strävandena genom att bygga ut det gamla. Och i varje fall
bör det ej få förekomma, att man, i den mån det anses
nödvändigt eller lämpligt att bibehålla mer eller mindre av det gamla,
orsakar dubbelorganisation, som medför icke blott slöseri med
pengar och personliga krafter, utan också en oreda, som kan göra
mycken skada på dessa ömtåliga områden.
Vad beträffar historiens lärdomar angående de problem,
vilka uppkomma, när det gäller försörjningen av dem som ej
kunna få sitt uppehälle av egna inkomster, så måste ju varje
hopsummering av något så skiftande och så mänskligt bli ytterst
schematisk. Men här ha vi onekligen att göra med så
grundläggande och elementära faktorer i människornas liv, att man
känner sig särskilt frestad att påminna om Goethes ord:
Wer nicht von dreitausend Jahrén
Sich weiss Kechenschaft zu geben
Bleib im Dunkeln unerfahren
Mag von Tag zu Tage leben.
Gamle lord Salisbury lär ha rått dem av sina landsmän som
ville studera utrikespolitik att ta till mycket stora kartor; det
är otvivelaktigt ett gott råd också för studiet av socialpolitiken
och icke minst fattigvårdsfrågan.
Historien har lämnat oss många, oförtydbara vittnesbörd icke
blott om de problem, som fattigvårdsfrågan upprullar, utan
även att erfarenheterna om deras innebörd varit slående
likartade under alla tider.
Vi ha de bekanta exemplen från antiken, när undergången av
dess mest glänsande skapelser, den atheniensiska republiken och
det romerska väldet, beledsagades av dylika försörjningssystems
urartning. I Perikles’ Athen började man med att av offentliga
medel ge ett blygsamt dagtraktamente till medborgare, som
bevistade de offentliga festligheterna — vilket på grund av dessas
religiösa karaktär var en medborgerlig plikt av ungefär samma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
