Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Från Kapp till Kahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 509
majoritet för riksvärnsministerns diktatoriska fullmakt, dels en
kredit på 578,416 billioner mark — att levereras av riksbankens
sedel-pressar.
Denna gång avlades dock inga braskande löften. Så gott var det,
ty krisen skärptes på alla punkter under sistlidna oktober månad.
Inflationen fortsatte i rasande tempo för att nå sitt nuvarande rekord
inom den ekonomiska historien. Ju högre dollarn steg på sin
himmelsfärd, i desto djupare elände nedsjönk den tyska stads- och
industriarbetarbefolkningen. Sju års permanent undernäring övergick till
verklig hungersnöd. Industrierna begynte stoppa och därmed blandade
sig för första gången i republikens stormiga historia bolsjevismens
bäste bundsförvant, arbetslösheten, i den allt blodigare leken.
Kravallerna och plundringarna i Hamburg och Berlin giva en försmak av
vad här komma skall. Ensamt i Rheinland-Westfalen räknar man c:a 2
millioner arbetslösa. Även i övriga industridistrikt ökas dagligen antalet
arbetslösa i kapp med svälten och raseriet. Snart kommer kölden, och
den franska fantasien har på sina håll redan vällustigt utmålat
följderna härav. Borta i sitt ensamma hus i Vendée kan den gamle tigern
mysande mumla i sitt kritvita morrhår: »Vingt millions de trop ......
Den socialekonomiska katastrofen har emellertid under de sista
veckorna bortskymts av de mera sensationella inrikespolitiska
konflikterna i Tyskland. Man har åtminstone hos oss mera fäst sig vid
dessa protuberanser än vid själva solförmörkelsen. Intresset har
därvid samlats kring Sachsen, Bayern och Rhenseparatismen. Den
senare har utropats i en del städer med början i Aachen den 21
oktober, men har mötts av ett sådant kompakt motstånd och ett
sådant allmänt förakt från befolkningens sida, att den ännu
ingenstädes kunnat vinna fotfäste. T. o. m. fransmännen synas smått
generade över dessa sina skyddslingar, av vilka de flesta uppgivas hava
ett mycket dunkelt förflutet. England ställer sig direkt ogillande
och Belgien är kallsinnigt. Det är nog i längden trevligare för
belgarna att ha engelsmännen till grannar i Köln än en fransk
vasallstat runt om sin gräns i öster.
Då vanligt fängelsestraff anses meriterande för en Rhenseparatist,
får man ej förvåna sig över, att ett par års tukthus i det frigjorda
»Sovjet-Sachsen» kvalificerar sin man till finansminister i d:r Zeigners
arbetarregering. Sagde hr Böttcher hade nämligen som medlem av
Max Hölz’ beryktade rövareband, vilket 1919 i egen regi utförde
allehanda lönande »expropriationer» hos föraktliga, dock helst avsides
boende privatkapitalister, ådömts fem års straffarbete, men hos någon
ideellt anlagd justitieminister efter ett par år lyckats utverka
amnesti för att i tidens fullbordan ytterligare benådas med nämnda höga
ämbete. Vid dettas utövande behöll han sin kommunistiska smak
för terror och konfiskationer; med regeringschefens goda minne
uppmuntrades de proletäriska »hundramannakompaniernas» utrustning och
övningar; lantbrukarnas åkrar och fält plundrades mitt på ljusa
dagen av beväpnade arbetarskaror, och de borgerliga i städerna
hotades öppet till liv och egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
