Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKOSAMFUNDET I NORRA AMERIKA 395
den svårt av kolera och ekonomiska kriser. Mänga deltogo
med heder i kriget mellan Nord- och Sydstaterna på
Nordstaternas sida. Ett monument på platsen vittnar om de många
stupade. Den dag som dag är består det lilla samhället av ungefär
trehundra personer, på en enda familj när alla svenskättlingar, som
i någon mån bevara kännedomen om det svenska språket ännu
i fjärde led. När jag för ett år sedan besökte Bishophill, levde
ännu två av kolonisterna kvar, en gammal man och en
nittiofyraårig kvinna från Alfta i Hälsingland.
Detta var den första stora utflyttningen av svensk allmoge.
Sedan dess har strömmen aldrig upphört att rinna, tills nu
Förenta Staterna själva dämma för inflödet.
Under de sista åren av 1840-talet samlade sig grupper på ett
eller annat hundratal och bröto upp från olika delar av vårt
land, Småland, Skåne, Norrland. Man sålde hemmanet eller
hemmansdelen, sade upp torpet, avyttrade lösöret och skaffade
nödtorftiga respengar. Ej ovanligt var, att ungdom försvor sig,
kunde man kalla det, d. v. s. lämnade kontrakt på sin
kommande arbetsförtjänst under ett eller ett par år för respengarna.
Immigranterna användes i jordbruk, byggnadsföretag och annat
arbete. Senare i järnvägsbygge. Det ligger otaliga svenska
dagsverken i Union Pacificbanan, den järnväg, som förbinder
Atlan-terkusten med Stillahavskusten.
Bland andra grupper som gjorde sig redo var allmoge från
Gästrikland och Hälsingland. Det var år 1849. Ännu gick oron
i sinnena efter Erik Janssonsrörelsen högt. Och allvarligare och
djupare väckelse hade fattat många av dem, som ämnade utvandra.
Då inträffade någonting. Det verkligt stora rinner upp i det
fördolda. I det fördolda tändes livet. Här var det ett beslut,
som fattades i djupet av en männskosjäl och fullföljdes. Det
var en man, som såg sin Herres kallelses väg och gick den.
Mer var det icke, men det var heller icke mindre. Då begynte
något stort.
Vid Oslättfors bruk i Hille socken i Gästrikland var år 1849
Lars Esbjörn brukspredikant. Han var född i Delsbo socken i
Hälsingland, där fadern var skomakare. Hans moder var
bonddotter från Jämtland. Lars Esbjörn, tidigt föräldralös, hade gått
den fattige, begåvade ynglingens försakande väg till kunskap. Han
genomgick Hudiksvalls skola, Gävle gymnasium, blev student i
Uppsala 1828, prästvigdes 1832 samt tog pastoralexamen 1839.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
