Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den svenska arbetsmarknadens läge i demografisk belysning. Av G. Silén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA ARBETSMARKNADENS LÄGE 395
synnerligen kraftig reduktion av industriens arbetarantal, i
jämförelse med vilken verkningarna av de föregående kriserna té
sig tämligen obetydliga. Fr. o. m. år 1923 har en återhämtning
inom näringslivet ägt rum, vilken i diagrammet tager sig uttryck
i kraftigt stigande arbetarantal för åren 1923, 1924 och 1925.
Att normala förhållanden på arbetsmarknaden dock ännu icke
inträtt är icke ägnat att förvåna, om man betänker, att industriens
arbetarantal från år 1920 till år 1925 nedgått med 25,689
personer eller 6 %, under det att samtidigt den produktionskraftiga
delen av befolkningen ökat med något över 200,000 personer
eller med c:a 6 .%.
Om man utgår ifrån, att liksom hittills, de genom
näringslivets utveckling nyskapade arbetstillfällena företrädesvis komma
att befinna sig inom industri, handel och samfärdsel, vill det
synas som om normala förhållanden på arbetsmarknaden först
kunna förväntas inträda, när kurvan över industriarbetarnas
antal uppnått och något överskridit det läge i förhållande till
folkmängdskurvan, som var rådande år 1920. Att döma av
diagrammet synes denna tidpunkt, om den industriella utvecklingen
fortsätter i samma takt, som representeras exempelvis av år 1925,
ligga åtskilliga år fram i tiden.
Gentemot det ovan anförda resonemanget torde kunna
invändas, att efter år 1920 en avsevärd nedgång i den reala
arbetslönen inom jordbruket ägt rum, vilken nedgång, i den mån den
icke enbart är ett uttryck för ett försämrat konjunkturläge inom
jordbruket, bör hava bidragit till att skapa nya arbetstillfällen
inom denna näringsgren. I fall så skett i någon större
utsträckning kunna givetvis normala förhållanden på arbetsmarknaden
tänkas inträda även om proportionen mellan industriarbetarnas
antal och antalet personer i de produktionskraftiga åldrarna icke
uppgått till eller överskrider 1920 års siffra.
Ser man litet längre fram i tiden, närmare bestämt efter år
1935, synes kurvan över den produktionskraftiga delen av
befolkningen få ett allt flackare förlopp, vilket innebär att
befolkningsutvecklingens krav på näringslivets expansionsförmåga komma
att bliva allt mindre för att slutligen in på 1940-talet helt
upphöra. Det vill därför synas som om den period av arbetslöshet,
i vilken vi nu befinna oss, efter hand kommer att ge vika, och
inom en tidrymd, som torde kunna fixeras till mellan ett å två
decennier, kommer att efterträdas av en period av utpräglad brist
på arbetskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
