Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det svenska väldets grundläggning i Finland. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 EIRIK HORNBORG
gynnande kampen mellan Novgorod och Sverige? Å ena sidan
ha vi Erikslegendens kategoriska påstående, att de hade gjort
Sverige stor skada och »länge och ofta» utgjutit kristna mäns
blod. Å andra sidan ha vi den för de närmast följande tiderna i
de ryska krönikorna dokumenterade fiendskapen mot
novgoro-derna och deras bundsförvanter, främst karelarna. Däremot
finnas inga tecken, som tyda på fientliga relationer mellan de
egentliga finnarna och deras närmaste grannar i öster, tavasterna. Dessa
voro sannolikt ursprungligen samma stam som de egentliga
finnarna och hade flera århundraden tidigare jämte dem invandrat
sjövägen från Estland. När bygderna småningom utbredde sig1
mot nordost och öster, brast den ursprungliga stamgemenskapen
på fullt naturligt sätt, och två huvudgrupper uppstodo: de
egentliga finnarna och tavasterna. Men minnet och känslan av
samhörighet levde kvar, och förhållandet mellan finnar och tavaster
förblev, åtminstone i stort sett, vänskapligt. Karelarna invandrade
däremot från sydost, och när de utbredde sina bygder väster
ut och därvid stötte på tavasternas yttersta östliga förposter, måste
nästan med naturnödvändighet ett fientligt förhållande uppstå.
I själva verket betecknades gränsen mellan tavasters och
karela-res land av ett synnerligen vidsträckt öde bälte i södra Savolaks
— ett buffertområde, varav spår bevarats långt in i nya tiden.
Jag är benägen att i denna helt naturliga fiendskap mellan de
västliga och de östliga finska stammarna se det primära, i
väst-finnarnas fiendskap mot Novgorod någonting sekundärt.
Karelarna kommo tidigt under novgorodiskt inflytande, och karelarnas
fiender blevo därför Novgorods fiender. Härav följer emellertid
alls inte, att de västfinska stammarna voro Sveriges vänner och
kämpade för Sveriges sak. År 1142 — samma år som den
svenska flottan angrep Novgorods hemvändande kofferdimän —
härjade enligt ryska annaler tavaster på södra kusten av Ladoga,
och följande år angrepo karelarna Tavastland. Detta hindrar
för ingen del, att tavasternas vänner, de egentliga finnarna,
samtidigt — såsom Erikslegenden antyder — hemsökte Sveriges
kuster med plundringståg. Men väl ligger det i sakens natur, att
västfinnarnas fiendskap mot novgoroder och karelare skulle
underlätta svenskarnas försök att bringa dem under sitt inflytande.
Tvåfrontskampen blev i längden omöjlig att upprätthålla, och då
det svenska väldet hade upprättats i sydvästra Finland, såg man
snart i svenskarna naturliga bundsförvanter mot fienderna i öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
