Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Strindbergs tredje äktenskap. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS TREDJE ÄKTENSKAP 205
också skildrad av en annan av de närvarande, Hjalmar
Söderberg, som förklarar att Strindberg hela kvällen var vid ett
briljant humör, berättade anekdoter och gav till bästa sitt
bravurnummer, en spexartat tokig slagdängetext, som vid något tillfälle
av studenterna i Helsingfors sjungits vid en högofficiell
begravning i stället för de riktiga ryska orden, vilka sångarna ej ville
göra sig besvär att inlära. Att Hjalmar Söderbergs relation bör
äga vitsord torde de flesta utan vidare anse mer än sannolikt.
Strindberg ger i sitt brev icke det glada ögonblickets
försonande trevnadskänsla utan dagen-efter-stämningens bitterhet
och äckel, som kommit över honom, då han från vänkretsen
plötsligt återvände till sin ensamhet.
Samma brist på inre sammanhang i handlandet omvittnar en
liten biljett från oktober 1905, vilken lyder:
Min kära vän! Nu är även den faran överstånden — den med
Dikterna! Och jag kan om några dagar sända Dig dem,
giftfria, sedan förläggaren desinficierat upplagan, för Din skull!
Detta meddelande förefaller ju för den oinvigde tämligen
mystiskt, helst som det icke på något sätt kommenterats. Den
bakomliggande verkligheten är emellertid så betecknande för
Strindberg att den förtjänar att något närmare belysas.
Förhållandet var att Strindberg, som redan i det föregående
antytts, av sitt samliv med fru Bosse inspirerats till diktverket
Holländaren, som föreligger i både dramatisk och lyrisk form.
Den senare versionen består av tre dikter, av vilka den sista
är ett konglomerat av häftiga smädelser, så personligt färgade
att de omöjligt kunde missförstås. Allt under det Strindberg
skrev vänliga och deltagande brev till sin alltjämt avhållna
förra maka var han alltså i färd med att publicera en
anklagelse mot henne av den våldsammaste och mest kränkande art.
Genom icke närmare bekanta omständigheter synes hans
uppmärksamhet emellertid ha blivit fäst på saken, och i sista
ögonblicket lyckades det honom att få diktens offentliggörande
in-hiberat. Volymen, den för sin tidstypiska, av Arthur Sjögren
komponerade utstyrsel välbekanta första upplagan av Ordalek
och Småkonst, var emellertid redan färdigtryckt och bunden,
varför den erforderliga operationen endast kunde verkställas
genom att sidorna 123—25 utrevos ur de redan till utsändning
klara exemplaren. Boken kom följaktligen ut i marknaden i
stympat skick, och blott ett mycket litet antal kompletta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
