Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Litteratur - Den förvandlade Messias. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 357
historiskt. Men hans kännedom om den historiska bibelforskningens
metoder och resultat är så ytlig, att hans arbete blir värdelöst. Han står
fullkomligt främmande för sina källor; deras religiösa karaktär och
psykologiska förutsättningar har han intet sinne för. Evangelisterna äro
rena skojare, som icke neka sig något, då det gäller att förfalska historien
och få fram sina egna synpunkter. Men hätskhet och raljeri bilda ingen
god atmosfär för sund historisk forskning. Rollen som teolog passar icke
Söderberg. Den som läser hans framställning, kan omöjligt få intrycket
av ett allvarligt, objektivt studium. Detta är brännvinsadvokatorisk
kvasivetenskap utan verklig ansvarskänsla gent emot sanningen; och då man
läser bokens titel »Den förvandlade Messias», kan man icke låta bli att
tänka, att den är medvetet eller omedvetet kalkerad på den Holbergska
komedin »Den forvandlede brudgom».
Att Jesus är en historisk person, som har uppträtt som Messias och
vunnit anhängare som sådan, anser Söderberg vara alldeles övervägande
sannolikt. Vad han i första kapitlet anför mot dem som vilja upplösa
evangelierna i mytologi, är genomgående förståndigt, ehuru ej precis
originellt.
Mycket o tillfredställande är däremot kapitlet »Messias». Vid en
undersökning av evangelierna är det naturligtvis utomordentligt betydelsefullt,
att man tecknar en så långt som möjligt fullständig bild av sen
judendomens frälsningsförväntan. Endast mot en sådan bakgrund kan den
evangeliska traditionen komma i sin rätta dager. Men här brister det
mycket hos Söderberg. Han har intet riktigt begrepp om de problem, som den
judiska eskatologin erbjuder den historiska forskningen. Kittels,
Gress-manns och Nordens studier till det israelitiska Messiashoppet, den stora
litteraturen beträffande »Människosonen» och den judiska apokalyptiken
tycks ligga utanför hans horisont. Den nya dager, i vilken Döparens
gestalt och Fjärde evangeliet genom dessa forskningar ha kommit att stå,
har icke för honom spritt något skimmer över evangelierna, Söderberg
rör sig enbart med det folkliga, politiskt-religiösa messiashoppet, som vi
möta t. ex. i Salomos psalmer. Han tycks knappast ana, att det dessutom
fanns andra, starka religiösa strömningar inom sen judendomen, och att
Jesus såväl som Döparen alldeles säkert från början tillhörde varken den
ortodoxa lagfromheten eller den folkliga messianismen utan en religiöst
alldeles egenartad miljö. Den nyckel till Jesus-problemet, som denna miljö
erbjuder, har Söderberg icke upptäckt. Ej underligt, att han hjälplös och
årg trevar omkring utanför dörren och tröstar sig med att göra grova
karikatyrer.
En vetenskaplig undersökning av Jesustraditionen skulle förutom att ge
en verklig bild av det religiösa läget i Palestina ha bemödat sig om att
utreda, hur de litterära källorna, d. v. s. evangelierna, ha tillkommit, och
vilket historiskt värde de därför kunna göra anspråk på, Från denna
fundamentala uppgift fritar sig Söderberg helt och hållet. Han gör intet
allvarligt försök att sätta sig in i vad vi nu veta om evangeliernas
tillblivelse. Följden är, att hans behandling av källorna präglas av en mått-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
