Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den nya tyska rättsläran. Av Edvard Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förverkligas genom radion, vore det stridande mot den
nationalsocialistiska rättsuppfattningen om på grund av utmätning av
radioapparaten den folkliga kontakten förhindrades.
Det är emellertid inom straffrätten, som de nya tankegångarna
mest markant komma till uttryck. Man straffar numer icke för
att värna den enskilde individens privatintressen utan för att
krossa den brottsliga vilja, vilken riktar sig emot folkgemenskapen.
I främsta rummet söker man komma den vilja till livs, som
riktar sig direkt mot denna gemenskaps existens — det s. k.
folkförräderiet. Straffet för ett sådant brott är naturligtvis förlust
av livet. Men man kan också beträffande detta högförräderibrott
ingripa mot den brottslige, även när handlingen icke överskridit
förberedelsestadiet och redan då med mycket svåra straff. Denna
stränghet redan mot uppsåtet fick ett eklatant — enligt svensk
rättsuppfattning svårbegripligt — uttryck, när den svenske
sjömannen för någon tid sedan dömdes för förberedelse till
folkförräderi till fem års straffarbete.
Vidare bör anmärkas att den tyska rättvisan ingriper mot
förbrytelser emot den enskildes intressesfär med utgångspunkt från
andra rättsprinciper än som i allmänhet legat till grund för den
liberala rättsvetenskapen. En tjuv t. ex. straffas icke därför att
han stulit något från en annan individ och förgripit sig på dennes
individualrättighet utan därför att han indirekt satt det tyska
folkets harmoniska livsordning på spel. Det bör dock framhållas,
att även den liberala skolan uppbyggt sina principer på
uppfattningen att individualrättigheternas värnande var till såväl
individens som statens fromma. Liberalerna gjorde individerna till
primär- och staten till sekundärbegrepp, medan
nationalsocialismen gjort folkgemenskapen till primärt begrepp och
individerna till sekundärt. Åtskillnaden vid tillämpningen av dessa
bägge rättsteorier behöver dock i fråga om brott mot privatsfären
ej i praktiken kanske bliva så stor.
Det är nog otvivelaktigt att nationalsocialismens uppfattning
av rättens grund och väsen för svenska rättslärda måste verka
ganska främmande och att de många gånger ställa sig tveksamma
till denna samhällsfilosofis etiska värde. Men man bör i varje fall
ej betvivla, att de nationalsocialistiska juristerna ledas av en
uppriktig vilja att för det tyska folket skapa en rättsordning, som
skall skänka lycka och trygghet åt såväl riket som individen.
»Finnes viljan, så finnes också en väg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
