Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens oroliga hörn — North-West Frontier Province. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Indiens oroliga hörn
andra bäst de kunna och vilja. Båda förslagen ha sina nackdelar.
Om man går in för kontroll av stamterritoriet utlova de
muhammedanska kretsarna i Indien strid mot engelsmännen, vilket
skulle komma mycket olägligt just nu, då muhammedanerna i stor
utsträckning visat sig vara försonligare stämda mot
engelsmännen än hinduerna. Lämnar man området åt sig självt, kommer
även de vägarbeten, som pågår däruppe, att upphöra, och
stammarna mista sin inkomst. Om vidare stamterritoriet
överhuvudtaget ej längre kan kontrolleras, komma säkerligen mot Indien i
sin helhet fientliga makter att därifrån dirigera sitt arbete, och
detta kan ha svåra följder, oavsett om det är engelsmän eller
hinduer, som regera i landet. Slutet på det bela blir antagligen, att
den nuvarande politiken kommer att följas, d. v. s. en »fredlig»
ockupation.
I samband med händelserna i Waziristan kan det kanske ha sitt
intresse att beröra en ny rörelse, som kallar sig för
Pakistanrörelsen. Den är grundad av en indisk muhammedan, som heter
C. Rahmat Ali. Denne är även dess nuvarande ledare.
Pakistanrörelsen går ut på att det skall skapas en fri muhammedansk stat
uppe i Nordvästindien, bestående av de provinser, där majoriteten
av befolkningen är muhammedansk. Jumna skulle bli den nya
statens östgräns. Namnet Pakistan betyder »De renas land»,
d. v. s. »de renlärigas» land, och sättes i stark motsats till
Hindustan, »hinduernas land». Det är inget tvivel om, att det är faran
för att muhammedanerna i Indien skulle komma att styras av
»orena» hinduer, som kommit rörelsen att bryta fram.
Motsatserna mellan de båda religionernas anhängare är även i rent
yttre förhållanden starkt framträdande — man äter icke
tillsammans, dricker icke samma vatten, gifter sig icke med varandra
o. s. v. Det är lätt att förstå, att de båda religionernas anhängare
aldrig skulle kunna förenas i ett politiskt enat Indien. Det
muhammedanska förslaget om en provins Pakistan är kanske därför
ganska välbetänkt. Enligt det upprop Rahmat Ali utsänt äro dess
anhängare varken anti-brittiska eller anti-hinduiska. De ha icke
något emot ett samarbete med det brittiska imperiet och äro ej
heller emot ett »samförstånd» med Hindustan. Men de vägra intill sista
blodsdroppen att inordna sig i en indisk stat, som styres av
hinduer. Om denna stat Pakistan verkligen en gång skulle komma
till stånd, är det inget tvivel om att dess ledande män skulle få
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
